oviksmange

Tjärnen låg blank och inbjudande när jag anlände, men efter 2 timmars väntade så vände jag hemmåt igen. Endast några försiktiga vak, men dessvärre mitt i tjärnen.

Hann dock observera att kläckning av insekter var i antågande iaf. Fjädermyggor kläckte en del och jag såg även en och annan nattslända samt en del mörka dagsländor som kläckte (troligen vasslända).

På eftermiddagen kom regnet och de höll i sig till 5-tiden. Drog då upp till Svartsjön. Vägen dit från Mattarbodum var bedrövlig (skogsbolagen), säger bara 4WD.

Stannade först till vid Stensvattnet. Efter några minuter uppenbarade sig de första försikigt vaket. Tog fram grejorna och gick in i viken till vänster. Väl där insåg jag till min gjädje att det faktiskt gick en del öring och vakade, dock mkt försiktigt troligen fjädermyggor. Satten på en F-fly stl 14. Hade ett påslag men de lossnade ganska omgående.

Efter en massa väntade och några försiktigt utlägg så fick jagäntligen utdelning, ingen jätte men trots allt en skapligt öring på 2-3hg. Nationaldagen var räddad.

Blev inge mer fiske denna nationaldag. Åkte visserligen upp till Svartsjön, men de kom en regnskur när jag väl anlände. Såg trots de några försiktiga vak mitt i sjön. Åkte vägen via Kallmyra hem, bedydligt bättre.

På väg upp mot Storulvån var barfläckarna bitvis mer frekventa än snöfläckarna. Men trots det dåliga vädret var det gott om snö när vi väl anlände till Storulvån.

Det dåliga vädret kompenserades med otroligt god mat i restaurangen. Denna kväll serverades det bla lammytterfile.

Dagen därpå fortsatte regnet, jokken utanför började nu svämma över. Men till slut påem blev de några timmars uppehåll. Passade då på att komma ut och åka lite skidor. Åkte nga km längs leden mot Sylarna och tillbaka.

Kvällen fortsatte med 3-rätters middag och fin avkoppling. Dagen efter var avresedag, då passade vädret på att vara något bättre. Fortfarande nederbörd men denna gång i fryst form. Trots dåligt väder blev det en fin helg på stationen.

Borrade mig ett gäng hål som tänkte den innersta delen av viken. Hade en kopparfärgad mormyska på med 4-5 maggots.

Första hålen gav inget. Däremot i de andra högg det till och upp kom en stor mört! Släppte genast ner igen och ganska omgående högg det till rejält, men dessvärre missade jag mothugget.

Flyttade mig till nästa hål, satt ej längre än 5-10 min i varje hål. Här tog de inte lång stund fören jag fick på en riktigt fin matabborre. De övriga hålen gav några ytterligare mörtar.

Molnen hopade sig och vinden tilltog så jag gavupp vid 10-tiden. En fin abborre och 1,5 h härlig pimpel blev de iaf :)

Stigning gjord, stighudar av!

Stugvärdarnas stuga i hård vind.

Vy över stugplatsen från stugan där vi sov.

2 mars

Under natten blåste det hårt (upp mot 20 m/s). Tog oss en lugn morgon och fm i ett försök att vänta ut vinden. Hämtade ved och vatten. Blev oxå bjudna på nybakta bullar med kokkaffe av värdarna.

Vid 12-tiden spände vi på skidorna och begav oss mot Aktse, trots att de forttfarande blåste rätt rejält. Över Sitojaure hade vi sidovind, såg en örn med! Korsade ytterligare två sjöar innan vi kom in i björkskogen där det var lite bättre med lä. Mötte fyra hundspann med totalt 28 hundar (Jokkmokks guiderna).

Paus i björkskogen.

Tog lunch i björkskogen där det va lä. Väl på kalfjället upp mot Njunjes tilltog vinden igen, blåste tidvis kraftigt. Kom någon kraftig snöby med, men solen kikade oxå fram. Innan nedfärd mot Aktse tog vi på oss hudarna, som broms. Men i de brantaste partiet blev vi tvungna att gå. Tjakkeli skymtade mellan de grovvuxna granarna. Äntligen efter ca 4,5 h skidåkning (14.5 km) kom vi så äntligen fram i ett underbart vinterväder (-5).

Stugplatsen Aktse sett från dasset.

3 mars

Lämnade stugplatsen vid 10-tiden i strålande sol och ca -10. Dagens mål vad Skierfetoppen.

Aktse med Skierfeklippan och Sarek i bakgrunden.

Med stighudar forcerade vi backen genom skogen (s.k. "skiljsmässobacken"). En bit ovan trädgränsen vek vi av leden och skidade över vindpinade vita vidder. Föret var helt okej. Solen och vi sken ikapp i de strålande vintervädret. Sista biten upp mot toppen gick vi. Det var för vindpinat för att gå att åka skidor.

Vindpinad skidåkning med stighudar.

Väl på toppen möttes vi av en underbar utsikt över deltat och Sarek. I stort sett vindstilla med! Njöt av vidderna medan vi tog en stående lunch. Kylan kröp på efter en stund så vi vände ner igen. Anlände till stugplatsen kring 17-tiden, 6 timmar tog bestigningen tor, ca 16-17 km.

Pappa blickar ut över Rapadalen från Skierfetoppen.

4 mars

Molnigt och -16 på morgonen när vi vaknade. Tog oss en lugn fm på stugplatsen med bla vedhuggning. Dagens turmål var Nammatj i deltat där Sarek börjar. Solen kikade fram när vi kring 12-tiden lämnade stugan, -8 grader.

Lugn fm i stugvärmen.

Bitvis var de svåråkt, med partier med noll bärighet. Såg flera ripor och mest troligt ett lospår. Följde ett spår som stugvärden skidat, men från Skierfe spårade vi själv. Väl framme vid skylten till Sarek precis nedan Nammatj  tog vi oss en lunch på stående fot i de sista solljuset. Blev snabbt kallare.

Hem gick de betydligt bättre rent skidmässigt, följde samma spår. Bitvis mkt härlig skidåkning. Anlände kring 17.30 tiden till stugan i de sista dagsljuset. Månen syntes nu. Blev en underbar tur i det vackra Rapadeltat, ca 20 km totalt på knappa 5 timmars åkning.

Skidspår i Rapadeltat med Skierfe i bakgrunden.

Vy från stugplatsen med Laitaure och Tjakkeli i bakgrunden.

5 mars

Vilodag! Hade ett långt prat med stugvärden. Sen och lång frukost. Halvklart mitt på dagen, ca -8. Satt en stund på bron i solen. Högg ved och hämtade vatten. Nytt ställe, ca 100 m in i skogen från stugvärdsstugan.

6 mars

Tidig start, lämnade Aktse vid 9-tiden. Mulet och ca -9. Lätt åkning över Laitaure, sen en härlig skidåkning genom skogen till den reglerade sjön Tjaktjajaure. Såg rätt mkt ripor.

Skidåkningen över magasinet var dydste och snålblåsig, åkte på sjöbotten! Trist! Lunchade när vi anlände fast mark igen. Fortsatt snålblåsigt vidare mot Rittak, därefter blev de bättre.

Fin skidåkning i småkuperande skogsterräng. Kom fram till stugplatsen efter ca 5 h åkning. Tyvärr till en utkyld stuga. Eldade mkt hela em och kvällen, var svårt att få upp värmen. Två schweizare var där med, konstiga typer!

Innefrån stugan där vi bodde i Pårte.

Stugplatsen sett från Sjabtjakjaure.

7 Mars

Lugn morgon, mulet och -4 ute. Kom iväg vid 11-tiden. Lugn skidåkning över sjön. Sen omväxlande skidåkning i skogspartiet innan sjöarna Stour-tata och Unna-tata tog vid. Såg flera stora flockar av ripor.

Lunchen intogs efter det att vi passaerade sjöarna. Nästan helt vindstilla. Fin härlig skidåkning genom grov tallurskog ner mot Kvikkjokk, anlände halvtre endast tre timmars åkning (16 km). Fick vänta i 1,5 h innan stationen öppnade, tog oss en promenade genom byn.

Avslutade turen med en härlig dusch och renskav med potatisgratäng och en läskande öl.

Saker att ändra på:

- inget skidfodral, små spändband istället.

- en skidmössa räcker.

- extra batteri till kameran.

- en 7,5 dl termos istället för enhalvliter.

- burkvalla för 0- +2.

- halva handduken i storlek.

Vi gick en naturstig på en 5-6 km i björkskogen, passerade några fina tjärnar och fjällhedar innan vi gick "E4:an" tillbaka....

Vi tog liften upp på Njuola o fikade på 900 m.ö.h....

Sista dagen var Kamilla lite hängig så jag gjorde en egen tur ner till båthamnen vid Torneträsk. Vädret denna dag var sämre, med kalla bitvis hårda NV vindar. Regnskurar och snöbyar svepte över den gigantiska sjön. Trots detta njöt jag i fulla drag denna den sista dagen i höstfjällen för denna gång.

Längst ner i sidofåran finns flera fina potentiella lekområden!

Stannade till vid selet strax uppströms campen. Dagen hade varit varm och kvällen var likaså. Inga vak syntes, jag slog mig ned och väntade. Ån var säkert 15 cm lägre än sist vi var här.

Inga insekter syntes, men trots det såg jag några fina vak vid strömkanten mot andra sidan. Ungeför samma ställe där jag fick den fina 45 cm harren sist vi var här.

Efter några sämre försök lyckades jag få flugan dit jag ville samt lite fri drift innan strömmen tog tag i linan. Harren tvekade inte, klinkhammern försvann i en stor virvel. Tunga stötar kändes i spöet då jag sakta styrde harren över mot min sida.

Ingen jätte men en fin harr kring 33-34 cm iaf. Några timmars fiske vid detta underbara ställe gjorde mig gott och jag fortsatte färden hem i lugn och ro.

I fokus var att återställa Dainabäcken till ett mer biologiskt ansikte. Under tidigt 1900-tal rensades bäcken från sten och block för att underlätta för timmerflottningen. Detta gjorde att bäcken fick ett mer kanaliserat utseende med mycket liten variation i flöde och djup. En effekt utav detta är att flödet ökar generellt och att flödestopparna, tex vid vårflödet, blir mer dramatiska. Grus och småsten, viktiga för öringens lek, spolas därigenom bort.

Med hjälp av en grävmaskin (26 ton) återförde vi sten och block till bäcken. Utöver detta skapades nya lekbottnar på ställen där lämpligt grus- och stenmaterial fanns. Iannat fall förberedes ställen för lekbotten, där leksubstart senare kommer tillföras.

Här kommer lite bilder från sommarens projekti Dainabäcken.

Före tröskling av en nacke.

Efter tröskling av en nacke.

Stenkista före restaureringen.

Stenkista efter restaureringen.

Kraftig stenrensning före restaureringen.

Stenrensning efter restaureringen.

Öringyngel på iordningställd lekbotten.

Nu hade jag chansen. Vädret hade slagit om, från regn, högvatten och kallgrader till soligt, varmt och stilla väder. Direkt efter att arbetsdagen tog slut åkte jag upp på platån. Vid trappstegsforsarna går det en lite skogsbilväg upp till området.

Efter en vacker vandring på några kilometer över spängade myrar, med en massa lämlar under, och genom trolsk urskog kom jag fram till tjärnen. Vattenytan låg helt blank, här och där blossade små vak upp. Såg lovande ut. Fick syn på en udde med bra kastmöjligheter som jag tog riktning mot.

Gjorde iordning spöet och satte mig ner och väntade. Efter en stund närmade sig ett par fiskar som följdes åt, de vakade lugnt och mycket försiktigt. Typiska rödingvak! Knöt på en liten fjädermygga stl 16.

När de var bara 3-4 meter från udden där jag satt hopsjunken bakom en björk gjorde jag ett kast 2-3 meter vid sidan om, i hopp om att jag la flugan ivägen för fiskens vandringsstråk. Inget hände. Satte mig ner igen och väntade på nytt.

En stund senare kom fisken strandnära igen. Nytt kast och ny väntan. Denna gång steg fisken och tog min utlagda fluga försiktigt! Mothugget satt och responsen blev en härligt tyngd följt av en kortare rusning ut mot djupare vatten. Härligt, äntligen! Jag spände emot så mycket jag orkade. Fisken tröttnade och jag styrde den försiktigt mot land. Förväntade mig kritvita fenor och knallröd buk, men instället gled en gulbukad svartprickig skönhet in istället. Öring, alltså inte röding som jag trodde! Men de spelar ingen roll. Hela fiskeförloppet denna kväll var som i en dröm. Lossade flugan ur den ca 5-6 hg tunga öringen och lät den sakta simma tillbaka till sitt rätta elemet.

Lycklig satte jag mig ner coh bara njöt av tillvaron. Solen hade gått ner bakom horisonten, kylan kom allt mer krypande och vaken avtog mer och mer. Efter en stund bröt jag upp från min drömmande tillstånd. Var tvungen att knata tillbaka för att undvika vandring i mörker.

Kvällen därpå var jag tillbaka. Nu var förutsättningarna annorlunda. Det blåste en aning och inga vak. Jag satte mig ner på udden och inväntade skymningen, i förhoppning om att vinden skulle avta och att fisken ev skulle börja vaka igen. En smålom familj guppade omkring på vågorna längre ut.

Vinden mojnade något och jag skymtade några försiktiga vak längre ut, utom räckhåll för mig. Det blev inga kast detta kväll, men de gjorde inget. Den totala tystnaden i denna trolska urskogen med Marsfjällen långt bort i norr räckte gott.

Efter en lång tung arbetsdag med mycket bärande, rullande och skottande av sten i olika storlekar i biflödet (Rundbäcken) satt det bra med lite käk vid elden innan fisket. Nordmalings kommun hade nämligen satt upp en fin timrad stuga för övernattning som kunde nyttjas gratis. Utanför fanns det en fin grillplats med bänkar.

Elden sprakade gott medan vi satt och snackade flugor. Patrik är mer lax- och havsöringsfiskare än vad jag är och det var som det han skulle agera ikväll. Han besökte stället förra veckan och fick då en havsöring kring kilot. Själv lockade harren.

Efter knappt en km kom vi fram till ett ställe där älven gjorde en kraftig böj. Vattnet lugnade av något mellan två kraftigare forsande partier. Enligt Patrik ett hett ställe för havsöring och lax. Själv gick jag nedströms böjen. Vadade ut i det grunda partiet i riktining mot andra sidan. Vattnet mörknade till strax innan nacken, en djupgrop avslöjades. Strax därpå såg jag ett vak.

Men en E-12:a la jag flugan i korta fallskärmskast över vaken, men lyckat resultat. Fick flera fina harrar i gropen, de största var på 35-37 cm.

Vadade i land, satte mig vid stranden och njöd av stunden. Patrik anslöt så småningom. Han hade tappat en lax på 3-4 kg. Den hade tagit hårt, bökat runt och hoppat lite innan den bestämde sig för att dra. En ursinning rusning som slutatade i tappad fisk dessvärre.

Patrik stannade kvar medan jag fortsatte nedströms mot stugan. Väl där vadade jag ut. Huvudströmmen delade sig i två fåror. Ena gick precis utanför stugan i ytterböjen (strax nedströms där Rundbäcken rinner ut i älven) och den andra fåran rann på insidan av fåran mot den andra stranden. Däremellan var det grundt, max 2-3 dm med vatten.

Väl vid inneböjen tog jag de lugnt i fem minuter, lät vattnet hämta sig medan jag spanade efter intressanta ståndplatser och eventuella vak. Fick till slut syn på en intressant strömkant endast 5 meter snett uppströms där jag stod. La ut E-12:an, den flöt fint och ostört. Med polaroidglasögonen såg jag tydligt harren då den genast attackerade flugan underifrån i ett delfinvak. Med spänd lina stångades jag med harren en stund, den var stark i den relativt snabba strömmen. Med varsam hand returnerade jag strax därpå en vacker Lögdeharr på 35-36 cm. Sedan följde ytterligare ett koppel harrar mellan 30-35 cm i samma strömkant.

Vadade tillbaka och provade fåran i ytterböjen vid stugan. Strax nedan där bäcken mynnar ut i älven hittade jag en djupgrop full av huggvillig harr upp mot 35 cm. Efter den huggsexan kände jag mig nöjd, vadade iland och gick tillbaka till stugan. Satte mig ner vid eldstaden och summerade alla mina intryck. Måste säkert ha fått minst 25-30 harrar, varav säkert minst fem var över 35 cm. Alla tagna på en E-12:a med grizzlyhackel! En mycket bra kväll kan man lugnt säga!

Det senaste sk "superåterställningar" som innebär återförandet av stora block, död ved och lekbottenrestaurering (som ofta medför tillförsel av grus och sten), var huvudtemat.

Men vi hann också titta på olika typer av dammåtgärder, bla en flottardam som hindrade öringen att vandra ut i en bäck för lek. För att inte sänka sjöytan när dammen togs bort, konstruerades en tröskel av grova stenar och block. Bakom tröskeln konstuerades sedan en sluttande skrovelström för att möjligöra fri passage för öringen.

Mellan alla fältobservationer hann vi med lite fiske på kvällarna. Den första kvällen var vi till en flugfiskesträcka längs Gargån. Kvällen var fin med sol, ingen vind och en hel del kläckande dagsländor. Fisket gick lite trögt för in del. Fick några mindre harrar och en skaplig öring på 2-3 hg.

Bland de övriga i fiskargänget var de lite blandat. Däremot för proffsen (Daniel ggr 2, Daniel H. har bla deltagit i flugfiske-VM) visade avr skåpet skulle stå. De fiskade endast med tjecknymftekniken och hade haft ett bra fiske med öring och harr upp mot 7-8 hg.

Den andra kvällens flugfiske skedde i Juktån, längs en flugfiskesträcka strav nedströms Sikselet och dammen.

Målet denna morgon var de två närmaste nackarna nedströms dammen. Men förra årets fiske på nacken strax nedströms färskt i minnet var förväntningarna stora. Inget kläckte dock på selet ovan.

Väl på nacken började jag dock med torrt, en olivgrön superpuppa fick förtroendet. Under en kort stund fick jag ett koppel fina harrar kring 30 cm. Men det var inte förrän jag smög mig ner nedströms nacken som det händer mer spännande saker. Bara några meter nedanför nacken fanns det en djupgrop och i strömkanten stod de, den större harren.

Kvällen var ljummen och fin. Sommaren hade anlänt med kläckande insekter och ljusgräna omgivningr längs ån. Men några vak syntes inte av så jag började med nymffiske.

Fiskade av utloppet av den övre strömmen med mycket gott resultat. Fisken var på G och de nog nymfen i vart och vartannat kast. Mest mindre men några skapliga öringar och harrar visade sitt intresse med.

Fortsatte fisket nedströms. Dock utan större känningar. Stannade till vid den stora stenen vid kraftlinan och drack kaffe. Solen värmde gott där den sakta närmade sig grantopparna. Från skogen hördes fågelsång.

Stannade till vid selet vid tvärböjen och spanade efter vak. Brukar alltid stå några finare harrar i strömkansten lite uppströms. Men idag var de tyst och lugnt. Nere i böjen hade en bäver byggt en hydda i strandbrinken.

Bytte taktik när jag efter böjen närmade mig de ett mer strömsatt parti av ån. Flera stora stenar i strömmen skapar en variation i både strömhastighet, djup och substrat som tilltalar öringen. Bytte till en muddler. Taktiken blev ett lyckokast. Fick tampas med flera fina öringar och harrar, upp mot dryga 30 cm.

Fick mig en underbar kväll (19-22) vid ån. Kändes verkligen skönt att få ha gjort bort premiären och fått kvitto på att fisken finns kvar i ån och att tajmingen i kast och mothugg fungerar. Längtar redan till nästa tillfälle!

En vecka senare (9 juni) gjorde jag ett nytt besök vid ån. Denna gång vid stenkistan nedtröms bron och dammen. Dagen hade varit varm med 27-28 grader, men nu vid 20-tiden var det något mer angenämare att vara ute.

Redan vid sidokanalen såg jag vakande fisk. Såg lovande ut. Smög mig i position ett stycke nedströms. Hade en liten superpuppa på tafsen. Kost stund senare hade jag krokat av flera fina öringar.

Vände nu uppmärksamheten mot strömmen vid nedre stenkistan. Hade här ett mycket intressant torrflugefiske i relativt stark ström på kort lina (< 3m). Fick säkert ett 10 tal harrar och öringar i varierande storlek.

Fortsatte uppströms till gropen vid övre delen av stenkistan. Vadade i position snett nedströms för att kunna nå blankfläcken. Fick man till kasten så brukar de alltid ge resultat i denna grop. Även denna gång! Fick bla fightas med 2 riktigt fina strömöringar. Efter att de tagit flugan torrt bar det av nedströms i ruskigt fart. Tur var att de vände precis i böjen. Annars hade jag fått vada iland o följa efter. Korta trinda kraftpaket, inte längre än 25-30 cm, men oj så urstarka de är.

Varm om både hjärta och kropp gick jag över ängen tillbaka till bilen som nu blommade för fullt av midsommarblomster, allt medan talsratsten och flera sångare sjöng för fulla strupar.

Äntligen är sommaren och flugfiskesäsongen här!