Septemberguld i fjällen
Under bilfärden denna sena fredagskväll smattrad regnet mot bilrutan. Jag va lite trött och seg efter en lång arbetsvecka, men längtan upp till mina drömmars strömmar kunde inte hålla mig borta. Detta va nu den sista chansen, för om en vecka drygt så får vi flugfiskare snällt bara se på medans anlagen förs vidare ute i strömmen. Sent på kvällen kom ja så äntligen fram. Regnet hade nu äntligen upphört. D blev inte så mkt mer än att slå läger, krypa ner i sovsäcken och somna in till bruset från strömmen.
Efter en lång natts skön sömn kröp jag ut ur tältet till en underbar höstdag. Björkarna lyste gulbruna och den svala luften smekte kinderna. Efter en stadig frukost tog jag bilen till lanthandeln i byn. Där vimlade de av folk, men inte av fiskare utan av jägare. Rip och älgjkten var ju i full gång. Så strömmarna skulle bli mina hela helgen.
Kände en enorm glädje när jag åter fick se mina längtans strömmar. Satte mig ner vid stranden och bara njöt.
Allt regnande under sensommaren hade gjort att vattenståndet var ett par dm för högt. Knöt därför på en förtyngt haröra stl 10 på tafsen. Såg inga vak så jag började med försiktiga korta kast och fiskade av de strandnära området. Fick nga mindre öringar så de var ju glädjande att de verkade vara på allerten. När jag närmade mig en strykan längre ner iströmmen där vattenhastigheten inte var så hög och djupet nga större hände det otroliga. En stung stöt kändes o jag gjort replextionsmässigt mothugg. Tunga gungiga pulser avslöjade att en större fisk hade tagit nymfen. Fisken gjorde inga längre rusningar, utan mest bara en jämn tyngd med kortare sidoattacker ut mot den snabbare strömmen. Efter nga minuter kunder jag försiktigt föra en av de vackraste öringar jag någonsin skådat. Jag var i chocktillstånd. Satte mig o bara stirrade ut över strömmen. Kände mig lyckligt lottad över att ha fått uppleva detta pånytt. Nä jag väl hade samlat mig en stund vadade jag ut på samma ställe o gjord om istort sett ett liknande kast. Pang så satt öring nr två på. Denna var ngt mer livade o rusade genast nedströms 10-15 m innan jag fick stopp på den. Om den första var vackert så var denna inte långt därifrån, endast nga mindre. Vilken fiskelycka, inom 10 min hade jag fått en kilosöring och ytterliggare en på knappt 8 hg. Helt otroligt! Häde verkligen detta mig. Jag köp mig i armen och jovisst var detta verklighet.
Va de slut med detta. Nej då inte allt. Längre ner i strykan mot nacken sög de till igen och samma procedur som jag 2 ggr strax innan fick uppleva utspelade sig igen. Med en råstyrka utav dess like bar de iväg ut i strömmen. Men inga hopp dock som tur va. Jag vadade in på lugnare vatten under drillen för att varsamt kunna återbörda öringen till dess rätta element. Skattade vikten till mellan 8-10 hg. Satte mig ner i gräser för att samla tankana lite. De tog en stund innan verkligheten kom ikapp mig, 3 öringar kring eller strax under kilot. Va detta verkligen sant?! Men sanningen va ju att de va ju de, jag kände glädjerysningarna spridas genom kroppen. Kände mig så lycklig och tacksam att få ha fått uppleva detta, septemberguld i fjällen.
Jag fortsatte mig nedströms en bit, fiskade av flera fina strykor men utan resultat. Men va gjorde de, tror om jag ska va ärlig att jag bara gick dagdrömde och kastade på rutin så jag återvände till tältet för att fixa lite mat.
Under den sena eftermiddagen ock kvällen gjorde jag ett återbesök till ån fast lite längre nedströms. Kvälln var bedårande vacker, men ganska sval. Endast nga mindre öringar blev resultatet. Lycklig och mkt nöjd somnade jag med ett leende på läpparna denna septembernatt i tältet.
Söndagen tillbringade jag längs D. ån, ett större biflöde till S.ån. I mga år har mina tankar vandrat iväg längs ån, men varje gång har andra intressanta fiskeplatser prioriterats. Men idag skulle de ske, planen var att vandra så ca 3-4 km uppströma förbi den nedre delen som karaktäriseras av starka strömmar och mindre fall. Inte så intressant ur ett fiskeperspektiv. Vandringen blev mkt nöjsam, passerade o fiskade i flera mkt intressant strömmar och stryk. Dessvärre med magert resultat. Fick endast 2 mindre öringar, men åns potential tvivlar jag inte en sekund att det finns betydligt finare storlekar hör uppe. Men nu har jag varit här uppe o rekat. Nu vet jag vart jag ska pröva nästa gång jag besöker denna underbart vackra å.
Innan avresan hem tillbaka till Övik fixade jag lite mat på gasköket vid bron över utloppet till regl magasinet längst nedströms. Vattenytan låg blank och långt bort i väster speglades fjällen i ytan. Lugna vakringar suddades sakta ut medans jag åt min mat. Kände vemod över att måsta lämna min ögonsten i den svenska fjällvärlden, men plikten kallar. Men så fort tillfälle ges så återkommer jag, till mina drömmars vatten.
Efter en lång natts skön sömn kröp jag ut ur tältet till en underbar höstdag. Björkarna lyste gulbruna och den svala luften smekte kinderna. Efter en stadig frukost tog jag bilen till lanthandeln i byn. Där vimlade de av folk, men inte av fiskare utan av jägare. Rip och älgjkten var ju i full gång. Så strömmarna skulle bli mina hela helgen.
Kände en enorm glädje när jag åter fick se mina längtans strömmar. Satte mig ner vid stranden och bara njöt.
Allt regnande under sensommaren hade gjort att vattenståndet var ett par dm för högt. Knöt därför på en förtyngt haröra stl 10 på tafsen. Såg inga vak så jag började med försiktiga korta kast och fiskade av de strandnära området. Fick nga mindre öringar så de var ju glädjande att de verkade vara på allerten. När jag närmade mig en strykan längre ner iströmmen där vattenhastigheten inte var så hög och djupet nga större hände det otroliga. En stung stöt kändes o jag gjort replextionsmässigt mothugg. Tunga gungiga pulser avslöjade att en större fisk hade tagit nymfen. Fisken gjorde inga längre rusningar, utan mest bara en jämn tyngd med kortare sidoattacker ut mot den snabbare strömmen. Efter nga minuter kunder jag försiktigt föra en av de vackraste öringar jag någonsin skådat. Jag var i chocktillstånd. Satte mig o bara stirrade ut över strömmen. Kände mig lyckligt lottad över att ha fått uppleva detta pånytt. Nä jag väl hade samlat mig en stund vadade jag ut på samma ställe o gjord om istort sett ett liknande kast. Pang så satt öring nr två på. Denna var ngt mer livade o rusade genast nedströms 10-15 m innan jag fick stopp på den. Om den första var vackert så var denna inte långt därifrån, endast nga mindre. Vilken fiskelycka, inom 10 min hade jag fått en kilosöring och ytterliggare en på knappt 8 hg. Helt otroligt! Häde verkligen detta mig. Jag köp mig i armen och jovisst var detta verklighet.
Va de slut med detta. Nej då inte allt. Längre ner i strykan mot nacken sög de till igen och samma procedur som jag 2 ggr strax innan fick uppleva utspelade sig igen. Med en råstyrka utav dess like bar de iväg ut i strömmen. Men inga hopp dock som tur va. Jag vadade in på lugnare vatten under drillen för att varsamt kunna återbörda öringen till dess rätta element. Skattade vikten till mellan 8-10 hg. Satte mig ner i gräser för att samla tankana lite. De tog en stund innan verkligheten kom ikapp mig, 3 öringar kring eller strax under kilot. Va detta verkligen sant?! Men sanningen va ju att de va ju de, jag kände glädjerysningarna spridas genom kroppen. Kände mig så lycklig och tacksam att få ha fått uppleva detta, septemberguld i fjällen.
Jag fortsatte mig nedströms en bit, fiskade av flera fina strykor men utan resultat. Men va gjorde de, tror om jag ska va ärlig att jag bara gick dagdrömde och kastade på rutin så jag återvände till tältet för att fixa lite mat.
Under den sena eftermiddagen ock kvällen gjorde jag ett återbesök till ån fast lite längre nedströms. Kvälln var bedårande vacker, men ganska sval. Endast nga mindre öringar blev resultatet. Lycklig och mkt nöjd somnade jag med ett leende på läpparna denna septembernatt i tältet.
Söndagen tillbringade jag längs D. ån, ett större biflöde till S.ån. I mga år har mina tankar vandrat iväg längs ån, men varje gång har andra intressanta fiskeplatser prioriterats. Men idag skulle de ske, planen var att vandra så ca 3-4 km uppströma förbi den nedre delen som karaktäriseras av starka strömmar och mindre fall. Inte så intressant ur ett fiskeperspektiv. Vandringen blev mkt nöjsam, passerade o fiskade i flera mkt intressant strömmar och stryk. Dessvärre med magert resultat. Fick endast 2 mindre öringar, men åns potential tvivlar jag inte en sekund att det finns betydligt finare storlekar hör uppe. Men nu har jag varit här uppe o rekat. Nu vet jag vart jag ska pröva nästa gång jag besöker denna underbart vackra å.
Innan avresan hem tillbaka till Övik fixade jag lite mat på gasköket vid bron över utloppet till regl magasinet längst nedströms. Vattenytan låg blank och långt bort i väster speglades fjällen i ytan. Lugna vakringar suddades sakta ut medans jag åt min mat. Kände vemod över att måsta lämna min ögonsten i den svenska fjällvärlden, men plikten kallar. Men så fort tillfälle ges så återkommer jag, till mina drömmars vatten.
