oviksmange

Spenderade en underbart vacker dag intill en undangömd rödingtjärn långt in i den Ångermanländska vildmarken. Har varit här flera ggr tidigare, sällan fiskat så mkt egentligen. Utan mest bara suttit o njutigt av lugnet, den spegelblanka ytan och de små rödingrnas frenetiska ätande längs strandlinjen. Denna dag var inget undantag. Precis när jag satte mig till räta i mossan mitt bland tallarna så kom en ormvråk sakta seglande över tjärnen. Den vek av och försvann bort mot branten. Lugnet infan sig, hörde nån enstaka talltita och talgoxe som flög omkring i sina meståg på jakt efter mat. Tjärnen ligger i en gryta, vilket gör dels att mkt grundvatten strömmar ut i tjärnen och ger dess vatten en speciell karaktär och färg. Utöver detta så får sällan vinden fäste här nere, oftast så ligger ytan helt blank.
Jag satt i flera timmar och bara njöt, spanade likt en falk över ytan efter vak av den större rödingen. Jag vet att de finns här i tjärnens djup. En höst för flera år sen stod jag vid stranden och mha polaroidglasögon kunde jag utan problem se 10-15 stora rödingar fullt upptagna med leken. En otrolig upplevelse som har etsats sig på näthinnan och i minnet. Men som mga ggr när de gäller rödingfiske så är de mkt väntande på de rätta tillfället. Men har man tur så kommer belöningen iform av en rödbukad skönhet.


Där den ljusa fläcken syns har rödingen sin lekplats.


Efter flera timmar väntande, så ryckte de trots allt lite i kastarmen, så innan jag åkte hem stannade jag till i en utloppsström från en sjö där de brukar stå en del harr. Den gjorde mig inte besviken, efter nga kast så steg en fin harr til nymfen. Den fick givetvis gå tillbaka. Harr ska ätas färsk. Nöjd och lycklig styrde jag sen kosan hem mot stan.