Öringhugg och flygmyror i S.vattnet

Har under sommaren gjort ett flertal stopp vid sjön uppe på tallmon, men allt som oftast har de yttre omständigheterna inte varit med mig. Men denna kväll så var förutsättningarna bättre. Vindstilla, varmt och mulet. Perfekta förutsättningar för chansen till en öring på torrfluga.

Försiktiga vak uppenbarades sig lite längre ut på sjöns blanka vattenyta. Av vaken att dömma verkade det inte va nån kläckning på gång, utan öringen simmande omkring och snappade av insekter som var orörliga eller döda. Mattias och Jenny var med denna kväll.

Vi spred ut oss längs kanten där det är ett gungfly ett stycka från strandvegetationen, vilket underlättar kastandet. Men av tidigare erfarenheter så behövs sällan längre kast längs denna del av sjön. Djupet utanför stranden gör att större fisk gärna går strandnära och plockar av landinsekter som strulat till det och hamnat i vattnet. Plötsligt uppenbarades ett vak ett stycke bort. Eftersom jag var redo så avvaktade ja bara. Hade jag tur så var fisken påväg mot mig, alldeles längs kanten av gungflyet. Mycket riktigt, denna kväll så hade jag marginalerna på min sida. Ytterliggare ett vak uppenbarades sig, nu definitivt inom kastavstånd. Jag la ut ett kast med en djupt liggande mörk superpuppa i vakriktiningen. Nu började en nervös väntan, sekunderna kändes som timmar. Precis när jag trodde chansen var förbi försvann flugan i ett försiktigt vak. Mothugget satt och sköna knyckar fortplantade sig i spöet. Det var ingen jätte, men sättet som öringen togs på värmde ett flugfiskehjärta. Trots sin ringa storlek så var öringen så bedårande vacker där den låg bland vitmossa och rosling. Men det hela var inte över, samma procedur inträffade 5 minuter senare. En något mndre men destå allertare öring blev resultatet.

Det blev längre mellan vaken och rådimman spred sig över vattenytan. Det började skymma. Vi stannade ytterliggare en stund vi sjön, men vid 22.30 tiden var det helt lugnt och vi packade ihop och drog oss tillbaka. Dagen efter kollade jag maginnehållet i öringen som jag tog reda på. Det var sprängfylld av flygmyror, mest mindre och mörka. Fanns också en del skalbaggar. Analysen av vakbeteendet från gårdagens stämde. Nice!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0