Bra fiske runt hörnet
Som inbiten flugfiskare är det en ynnest att ha tillgång till flera bra flugfiskevatten inpå knuten. Bara inom en radie av ett par mil finns tillgång till flera rinnande vatten i olika storlekar samt sjöar med harr, öring och röding. Det ger mig ett lugn att veta att inom typ 10-15 minuter kan jag stå utvadad i en å nånstans och lägga en fluga över en vakande öring. Ibland kanske det inte passar att åka iväg en halvdag eller en heldag och kväll, utan endast några timmar. Då kan dessa få timmar vara tillräckligt för att lugna fiskesugen en stund i väntan på en längre tur. För mig är detta ren livskvalitet.
Förra veckan gjorde jag en sådan korttur. Hade möjlighet att komma iväg ett par-tre timmar. Eftersom jag har en låda bak i bilen där grejor jag behöver ligger redo var det bara att klä om och hoppa in i bilen. 10 min senare stod jag utvadad i en av mina åar. Hade ett parti som jag hittils i år inte hunnit med att fiska av. Började i det stora selet i böjen. Kvällen var varm, svetten lackade där jag stod. Myggen surrade ilsket runt öronen. Men när jag är fokuserad på fiske kan jag oftsast skärma av mig från denna plåga. Såg en del mindre vak i utloppströmmen till selet. För att komma i position för ett kast blev jag tvungen att vada över. Men en liten superpuppa fiskade jag av strömmen. Flera harrar i mindre storlek högg vilt och frenetskt. Harren i denna år blir oftast bara 1-3 hg. Men med lättare grejor blir det en underbar upplevelse ändå. Fiskade av ån från selet ner till bron under dessa timmar. Lyckades få ett knippe harrar och nån enstaka öring med. Som en av de stora (Rolf Smedman) inom svensk flugfiskehistoria en gång sa. "Inte så många eller så stora, men fiskarglädje räknar jag inte i kilon".
I måndags (12 juli) upprepades proceduren. Hade några timmar till förfogande på kvällen och pånytt styrde jag kosan mot ån. Denna gång högre upp, där ån blir intressant ur flugfiskesynpunkt, från bron strax nedströms Bergsjön. Började fisket nedströms där strömmen rinner ut i selet som fortsätter ner till dammen. Tidigare år har jag haft ett fin fiske på relativt stor harr här. Precis i strömkanten finns det en djupare grop där harren brukar husera. Vattenståndet i ån har sjunkit undan regält nu samtidigt som temperaturen i vattnet stiger. Så nu gäller det att söka harren där den finner en tryggt djup i strömmen samtidigt som ståndplatsen har tillräcklig syresättning. Hittar man av dessa plaster kan harren stå tätt. Fiskade med en haröra. Mycket riktigt, efter bara några kast sög det i regält, tunga knyckar i spöet förklarade att det faktiskt var en av de lite större harrarna som hade tagit (upp mot 30 cm). Varsamt lossade jag flugan, höll harren i min hand mot stömmen så att gälarna fick gott om syre. Efter en kort stund piggnade den till, simmade ut och ställde sig i bakvattnet till mina stövlar. Graciöst stod den där, parrerade sin position i strömmen med de utspärrade bröstfenorna. Den violettsprakande ryggfenan stod i givakt och lystern från färgerna bländade min ögon. Efter en kort stunds samvaro försvann den nedströms, tillbaka till gropen och tryggheten. Gropen gav mig ytterliggare en harr i samma storlek som innan.
Färden fortsatta uppströms. Då och då hittade jag intressant smågropar, där jag lät flugan dansa över och då och då steg harren och tog. Den ljumma högsommarkväll gav mig ett halvdussin harrar.
Fisket i denna å tillalar mig mycket, här behövs inga 20 meterkast. Det är sällan jag kastar längre än 4-5 meter faktiskt. Med mitt lätta 6 fotspö kommer jag åt överallt samtidigt som känslan när fisket huggit är total. När det är lågvatten som nu, så är det effektivast att fiska uppströms med torrfluga i korta kast. Svettig om ryggen och myggbiten i nacken, men med ett leende på läppen återvända jag hem efter en lyckad kväll vid ån.
Förra veckan gjorde jag en sådan korttur. Hade möjlighet att komma iväg ett par-tre timmar. Eftersom jag har en låda bak i bilen där grejor jag behöver ligger redo var det bara att klä om och hoppa in i bilen. 10 min senare stod jag utvadad i en av mina åar. Hade ett parti som jag hittils i år inte hunnit med att fiska av. Började i det stora selet i böjen. Kvällen var varm, svetten lackade där jag stod. Myggen surrade ilsket runt öronen. Men när jag är fokuserad på fiske kan jag oftsast skärma av mig från denna plåga. Såg en del mindre vak i utloppströmmen till selet. För att komma i position för ett kast blev jag tvungen att vada över. Men en liten superpuppa fiskade jag av strömmen. Flera harrar i mindre storlek högg vilt och frenetskt. Harren i denna år blir oftast bara 1-3 hg. Men med lättare grejor blir det en underbar upplevelse ändå. Fiskade av ån från selet ner till bron under dessa timmar. Lyckades få ett knippe harrar och nån enstaka öring med. Som en av de stora (Rolf Smedman) inom svensk flugfiskehistoria en gång sa. "Inte så många eller så stora, men fiskarglädje räknar jag inte i kilon".
I måndags (12 juli) upprepades proceduren. Hade några timmar till förfogande på kvällen och pånytt styrde jag kosan mot ån. Denna gång högre upp, där ån blir intressant ur flugfiskesynpunkt, från bron strax nedströms Bergsjön. Började fisket nedströms där strömmen rinner ut i selet som fortsätter ner till dammen. Tidigare år har jag haft ett fin fiske på relativt stor harr här. Precis i strömkanten finns det en djupare grop där harren brukar husera. Vattenståndet i ån har sjunkit undan regält nu samtidigt som temperaturen i vattnet stiger. Så nu gäller det att söka harren där den finner en tryggt djup i strömmen samtidigt som ståndplatsen har tillräcklig syresättning. Hittar man av dessa plaster kan harren stå tätt. Fiskade med en haröra. Mycket riktigt, efter bara några kast sög det i regält, tunga knyckar i spöet förklarade att det faktiskt var en av de lite större harrarna som hade tagit (upp mot 30 cm). Varsamt lossade jag flugan, höll harren i min hand mot stömmen så att gälarna fick gott om syre. Efter en kort stund piggnade den till, simmade ut och ställde sig i bakvattnet till mina stövlar. Graciöst stod den där, parrerade sin position i strömmen med de utspärrade bröstfenorna. Den violettsprakande ryggfenan stod i givakt och lystern från färgerna bländade min ögon. Efter en kort stunds samvaro försvann den nedströms, tillbaka till gropen och tryggheten. Gropen gav mig ytterliggare en harr i samma storlek som innan.
Färden fortsatta uppströms. Då och då hittade jag intressant smågropar, där jag lät flugan dansa över och då och då steg harren och tog. Den ljumma högsommarkväll gav mig ett halvdussin harrar.
Fisket i denna å tillalar mig mycket, här behövs inga 20 meterkast. Det är sällan jag kastar längre än 4-5 meter faktiskt. Med mitt lätta 6 fotspö kommer jag åt överallt samtidigt som känslan när fisket huggit är total. När det är lågvatten som nu, så är det effektivast att fiska uppströms med torrfluga i korta kast. Svettig om ryggen och myggbiten i nacken, men med ett leende på läppen återvända jag hem efter en lyckad kväll vid ån.
Kommentarer
Trackback
