Premiär till älven
Bättre sent än aldrig som det heter i branchen. Skämt och sido så blev årets premiärtur till älven sen (7 juli). Detta mycket beroende på att vattenståndet varit högt i älven hela försommaren. Men denna dag tänkte jag att jag skulle göra ett besök.
Med ryggsäcken på ryggen och spötuben i handen cyklade jag ner till illrå. Där fortsatte jag till fots. Det var skönt, trots värmen, att få gå stigen ner till älven som förr i tiden. De senaste åren har jag genat med bilen från Skallvika. Denna korta promenad får en på nått sätt att slappna av, det blir en mjuk övergång till själva fisket där stor fokusering många gånger krävs. Promenaden gör mig mer fokuserad, sen är det ju en njutning och en otrolig känsla att få gå genom en skog som är vår. Hjortronblommorna hade knutigt sig och nu syntes små kartar.
Väl vid älven satte jag mig en stund vid eldstaden. Små tallplant hade slagit rot i hinken där vi tidigare eldat. Det var nu ett tag sen. Förr gjorde vi alltid en tur hit på midsommaraftonskvällen. Gjorde en eld, grillade korv och om vattenståndet tillät en kast i älven efter harr. Mindes tillbaka och grämdes lite över att traditionen hade blivit bruten. Där jag satt så bestämde jag mig för att det skulle bli ändring på det. Till hösten ska det sågas och byggas här. Träden ska ner och ett vindskydd ska upp.
Efter denna paus fortsatte jag mot stenkistan. Vadade försiktigt över sidofårerna. Blev nu påmind vilken otroligt vacker miljö dessa sidofåror. Här har flottningen inte fått härja fritt utan här ligger stora stenblock huller om buller helt ostört. I jämförelse med huvudfåran är denna del av älven en biologisk miljö av klass. Tyvärr finns det inte nån fisk här, inte har jag fått nån iaf. Stenkistan hindrar den större harren från att nå dessa fåror. En stor arbetsinsats skulle dock krävas för att få bort kistan och låta vattnet fritt få flöda. Tänk om man skulle få vara med om detta, att biologiskt återställa forsen till sitt ursprung. En dröm som jag hoppas blir sann i framtiden. Ska försöka slåss för det iaf.
Väl vid stenkistan insåg jag att fisket efter den grövre harren i groparna längre ut i forsen skulle bli svårt. Vattenståndet var fortfarande för högt. Men jag gjorde ett tappert försök iaf. Fick dock en del mindre harrar (<25 cm) längre in mot kistan. Trots det klena fisket var det skönt att få ha gjort premiären. Bara vattnet sjunker undan lite så ska jag nog lyckas lura upp nån av de större, vänta ni bara.
Med ryggsäcken på ryggen och spötuben i handen cyklade jag ner till illrå. Där fortsatte jag till fots. Det var skönt, trots värmen, att få gå stigen ner till älven som förr i tiden. De senaste åren har jag genat med bilen från Skallvika. Denna korta promenad får en på nått sätt att slappna av, det blir en mjuk övergång till själva fisket där stor fokusering många gånger krävs. Promenaden gör mig mer fokuserad, sen är det ju en njutning och en otrolig känsla att få gå genom en skog som är vår. Hjortronblommorna hade knutigt sig och nu syntes små kartar.
Väl vid älven satte jag mig en stund vid eldstaden. Små tallplant hade slagit rot i hinken där vi tidigare eldat. Det var nu ett tag sen. Förr gjorde vi alltid en tur hit på midsommaraftonskvällen. Gjorde en eld, grillade korv och om vattenståndet tillät en kast i älven efter harr. Mindes tillbaka och grämdes lite över att traditionen hade blivit bruten. Där jag satt så bestämde jag mig för att det skulle bli ändring på det. Till hösten ska det sågas och byggas här. Träden ska ner och ett vindskydd ska upp.
Efter denna paus fortsatte jag mot stenkistan. Vadade försiktigt över sidofårerna. Blev nu påmind vilken otroligt vacker miljö dessa sidofåror. Här har flottningen inte fått härja fritt utan här ligger stora stenblock huller om buller helt ostört. I jämförelse med huvudfåran är denna del av älven en biologisk miljö av klass. Tyvärr finns det inte nån fisk här, inte har jag fått nån iaf. Stenkistan hindrar den större harren från att nå dessa fåror. En stor arbetsinsats skulle dock krävas för att få bort kistan och låta vattnet fritt få flöda. Tänk om man skulle få vara med om detta, att biologiskt återställa forsen till sitt ursprung. En dröm som jag hoppas blir sann i framtiden. Ska försöka slåss för det iaf.
Väl vid stenkistan insåg jag att fisket efter den grövre harren i groparna längre ut i forsen skulle bli svårt. Vattenståndet var fortfarande för högt. Men jag gjorde ett tappert försök iaf. Fick dock en del mindre harrar (<25 cm) längre in mot kistan. Trots det klena fisket var det skönt att få ha gjort premiären. Bara vattnet sjunker undan lite så ska jag nog lyckas lura upp nån av de större, vänta ni bara.
Kommentarer
Trackback
