En ny dröm om en storöring väcktes
Efter ett tags regnande var jag regält fiskesugen. Långvattsån låg nära till hands, så den fick äran av ett besök av mig denna em och förkväll. Fukten låg lät när jag anlände till ån. Tunga regndroppar föll från grangrenarna när vinden där vinden fick lite spelrum. Vattennivån var nu perfekt. Men dåligt med nån insektaktivitet. Gick mest och spanade efter vak i selet efter först forsen nedströms sågen. Men verkade dött så jag smög mig vidare till den lilla strömmen strax nedströms. Hade en haröra på taften, storlek 10. Smög mig i läge, eftersom ån här endast är 3-4 m bred gäller det att hålla så låg profil som möjligt. Försiktikt la ja nymfen mot gräskanten på andra sidan. Djupet i den lilla strömmen skvallrade om att det kunde stå fin öring här. Pang sa de, direkt i första kasten small de på en öring. Stark och inte alls intresserad över att komma över mot min sidan gjorde att jag fick böka en stund. men tillslut tröt krafterna och jag kunde försiktigt lossa nymfen ur käken på en så otroligt vacker vild skogsöring. Jag beskådade skönheten en stund i vattnet medan den fick krafterna åter.
Provade lite i sista lilla strömmen med innan det långa lugnpartiet men ingen känning. Påväg hem provade jag nga kast i forsen precis nedströms dammen. Efter ett tag kom det fram en äldre man. Det visade sig vara K. Edin. Ordförande i FVO. Vi språkade en lång stund och han berätta mkt intressanta saker om öringspopulationen i ån. Bla berättade han att hans bror förra veckan (ca 10 juni), tog en öring på 1,7 kg precis där jag stod. Den hade huggit på spinnare på nacken mot andra sidan. Tydligen går det ner storöring från sjön på hösten för att leka. Dessa blir kvar över vintern för att sen simma upp igen till sjön under sommaren för att käka sig feta. Om man tajmar fisket precis då vattnet har börjat sjunka tillbaka något så de blir fiskbart så kan man komma i kontakt med dessa stora öringar innan de lämnar ån. Jag fick gåshud när jag hörde detta. Han berättade oxå att längre ned efter ån finns det fin öring i varja större grop, upp mot kilot. Vi fortsatte att prata och han nämde oxå två tjärnar (kaskattjärnen, åker mot fäboden uppe på berget, viker av efter nga km mot Tre-sjön och Lidtjärna som ligger uppe på tallmon bakom Kallmyra). I bägge dessa sätter de in småöring som få gå på tillväxt. Tydligen växer de rätt så bra o de går att få fin öring i dessa tjärnar. Nåväl drömmen om en riktig storöring väcktes och nästa år ska ja va beredd med spöet när tillfället ges med den större vandrande öringen.
Provade lite i sista lilla strömmen med innan det långa lugnpartiet men ingen känning. Påväg hem provade jag nga kast i forsen precis nedströms dammen. Efter ett tag kom det fram en äldre man. Det visade sig vara K. Edin. Ordförande i FVO. Vi språkade en lång stund och han berätta mkt intressanta saker om öringspopulationen i ån. Bla berättade han att hans bror förra veckan (ca 10 juni), tog en öring på 1,7 kg precis där jag stod. Den hade huggit på spinnare på nacken mot andra sidan. Tydligen går det ner storöring från sjön på hösten för att leka. Dessa blir kvar över vintern för att sen simma upp igen till sjön under sommaren för att käka sig feta. Om man tajmar fisket precis då vattnet har börjat sjunka tillbaka något så de blir fiskbart så kan man komma i kontakt med dessa stora öringar innan de lämnar ån. Jag fick gåshud när jag hörde detta. Han berättade oxå att längre ned efter ån finns det fin öring i varja större grop, upp mot kilot. Vi fortsatte att prata och han nämde oxå två tjärnar (kaskattjärnen, åker mot fäboden uppe på berget, viker av efter nga km mot Tre-sjön och Lidtjärna som ligger uppe på tallmon bakom Kallmyra). I bägge dessa sätter de in småöring som få gå på tillväxt. Tydligen växer de rätt så bra o de går att få fin öring i dessa tjärnar. Nåväl drömmen om en riktig storöring väcktes och nästa år ska ja va beredd med spöet när tillfället ges med den större vandrande öringen.
Kommentarer
Trackback
