En unik trippel
Inte långt hemifrån finns det en å där chansen att fånga tre olika arter av laxfiskar är möjlig. Nu är just tre arter i samma vatten inte så märkvärdigt, det är just vilka arter det handlar om som gör de så speciellt. Just denna dag hände det mig att på exakt samma fläck fånga dessa tre arterna. Arterna jag pratar om är harr, öring, 2 arter som naturligt finns i vårt avlånga land. Den tredje arten är bäckröding, en art som introucerats till Sverige för över 100 år sen. Normalt finner man bäckrödingen i småbäckar, som är ganska ointressanta som fiskevatten för sportfiskare. Men i juste denna år så mynner en bäck ut, en bäck där bäckröding introducerades under 50-talet. Detta har gjort att bäckrödingen har spidits sig ut i ån, på både gott och ont. Bäckrödingen har visat sig vara en stark konkurrent till vår öring och konkurrerat ut öringen från många mindre bäckar. Säga vad man vill, men en vackrare fisk får man leta efter (se bild nedanför).
Händelsen utspelades intill en stenkista som jag många ggr tidigare besökt med gott resultat. Ån gör en sväng och längs hela yttersidan finns det en stenkista. I dess övre del just innan böjen finns det en djupare grop där de brukar stå öring av den lite grövre kalibern. I dess motsatta ända, innan stridare forsar tar vid, finns det ytterliggare en djupgrop med en fin nacke. På insidan om böjen och stenkistan har ån grävt ut en liten sidofåra som rinner ihop med huvudfåran precis vid denna nedre grop. Det var just här händelsen ovaför utspelades häromdagen (16:e juni).
Anlände vid 12-snåret. Solen sken och de va en god insektaktivitet. Min uppmärksamhet riktades omgående till just sidofåran där de vakade lite. Men de skulle visa sig inte bara vara småfisk, utan öven lite grövre fisk. Dessa sidokanaler brukar annars vara en viktig barnkammare för öring tex. Uppströms stocken som syns på bilden fick jag flera skapliga öringar. Längs mot stranden fanns det en djupgrop (bild nedan, ovan trästammen). Där small bäckrödingen på. Ingen jätte men med lätta grejer bli känslan total ändå. Fiskade med superpuppa.
Harr fick jag i huvudfåran, i djupgropen där stenkistan slutar.
Efter denna trippel gjorde jag en besök till gropen i övre änden av stenkistan. Vadade ut och stälde mig i position. Såg flera vak i skummen vid gropens början. Såg ryggen på flera fiskar. Förstod att de inte var kläckta insekter som öringen tog. Bytte till en nymf och efter en stund steg den store. Omgående rusade öringen nedströms i forsen och jag hade fullt upp att bromsa flykten. Dn gick upp i ytan flera tillfällen och jag såg att det var en skaplig en. Lika plötslig som den högg lika plötsligt var de över. Flugan satt uppenbarligen inte perfekt utan öringen skakade sig fri. Kände en viss besvikelse över att jag inte fick hålla den innan jag skulle släppa tillbaka den. Samtidigt var jag nöjd och belåten, dels över att jag redan haft ett intressant fiske nedströms. Men oxå att jag hade tolkat situationen rätt och lyckats överlista den större öringen i gropen. Jag hade följt det ekologiska flugfiskets grundtes, att identifiera bytet för fisken och sen att presentera det så naturligt som möjligt för att locka till hugg.
Händelsen utspelades intill en stenkista som jag många ggr tidigare besökt med gott resultat. Ån gör en sväng och längs hela yttersidan finns det en stenkista. I dess övre del just innan böjen finns det en djupare grop där de brukar stå öring av den lite grövre kalibern. I dess motsatta ända, innan stridare forsar tar vid, finns det ytterliggare en djupgrop med en fin nacke. På insidan om böjen och stenkistan har ån grävt ut en liten sidofåra som rinner ihop med huvudfåran precis vid denna nedre grop. Det var just här händelsen ovaför utspelades häromdagen (16:e juni).
Anlände vid 12-snåret. Solen sken och de va en god insektaktivitet. Min uppmärksamhet riktades omgående till just sidofåran där de vakade lite. Men de skulle visa sig inte bara vara småfisk, utan öven lite grövre fisk. Dessa sidokanaler brukar annars vara en viktig barnkammare för öring tex. Uppströms stocken som syns på bilden fick jag flera skapliga öringar. Längs mot stranden fanns det en djupgrop (bild nedan, ovan trästammen). Där small bäckrödingen på. Ingen jätte men med lätta grejer bli känslan total ändå. Fiskade med superpuppa.
Harr fick jag i huvudfåran, i djupgropen där stenkistan slutar.
Efter denna trippel gjorde jag en besök till gropen i övre änden av stenkistan. Vadade ut och stälde mig i position. Såg flera vak i skummen vid gropens början. Såg ryggen på flera fiskar. Förstod att de inte var kläckta insekter som öringen tog. Bytte till en nymf och efter en stund steg den store. Omgående rusade öringen nedströms i forsen och jag hade fullt upp att bromsa flykten. Dn gick upp i ytan flera tillfällen och jag såg att det var en skaplig en. Lika plötslig som den högg lika plötsligt var de över. Flugan satt uppenbarligen inte perfekt utan öringen skakade sig fri. Kände en viss besvikelse över att jag inte fick hålla den innan jag skulle släppa tillbaka den. Samtidigt var jag nöjd och belåten, dels över att jag redan haft ett intressant fiske nedströms. Men oxå att jag hade tolkat situationen rätt och lyckats överlista den större öringen i gropen. Jag hade följt det ekologiska flugfiskets grundtes, att identifiera bytet för fisken och sen att presentera det så naturligt som möjligt för att locka till hugg.
Kommentarer
Trackback
