Sen septemberharr
Hade varit till rödingtjärnen och beskådat en enastående rödinglek full av färger och kamp om revir och partners. Påväg hem stannade jag till vid ån, strax nedströms utloppet ur sjön. Jag ville testa om det fortfarande stod harr i gropen längst ner i strömmen. Dagen var otroligt fin, solen sken från en nästan klarblå himmel och någon vind existerade inte. En och annan bäckslända passade på att utnyttja den korta värmen som solen lyckats värma upp på eftermiddagen för en liten kläckning.
Försiktigt närmade jag strömmen. Ville göra så lite väsan av mig som möjligt, fisken står oftast mer strandnära än vad man tror. Med korta kast la jag nymfen snett uppströms, lät den sjunka ner ngt och gjorde sen små lyft för att imitera en stigande nymf för kläckning.
Den mindre harren var på allerten, krokade av ett halvdussinet rätt omgående. Ökad kastlängden något och gick några steg längre nedströms. Allt eftersom jag närmade mig djupgropen steg spänningen. Erfarenheten säger mig att det brukar står fin harr där. Problemet var bara om de var på hugget, annars skulle den mindre och mer ivriga harren hinna före.
Idag stämde alla parametrarna för ett lyckat fiske. Kastet gjordes på korrekt sätt, nymfvalat var de rätta och den större harren var huggvilligt. Harr gick och bökade ute i strömmen en stund innan den snällt följde med in. Några meter från stranden såg jag en violoettblå ryggfena skära vattenytan som en smörkniv. Den var stor för att vara här i strömmen. Det blev en nervig minut av små hopp och korta rusningar innan jag vågade styra in harren mot strandgräset. Jag blev verkligen förvånad, en rikigt gråharr på minst 35 cm. Definitivt största hittils i den lilla strömmen.
Satte mig i gräset och njöt några minuter av den fortfarande värmande solen. Kände en enorm glädje och tacksamhet över mötet med gråharren i strömmen. I tiden nu med mycket ovisshet och oro så är det stunder som dessa som håller mig gående. Utan detta liv vore det inget leverne för mig.
Försiktigt närmade jag strömmen. Ville göra så lite väsan av mig som möjligt, fisken står oftast mer strandnära än vad man tror. Med korta kast la jag nymfen snett uppströms, lät den sjunka ner ngt och gjorde sen små lyft för att imitera en stigande nymf för kläckning.
Den mindre harren var på allerten, krokade av ett halvdussinet rätt omgående. Ökad kastlängden något och gick några steg längre nedströms. Allt eftersom jag närmade mig djupgropen steg spänningen. Erfarenheten säger mig att det brukar står fin harr där. Problemet var bara om de var på hugget, annars skulle den mindre och mer ivriga harren hinna före.
Idag stämde alla parametrarna för ett lyckat fiske. Kastet gjordes på korrekt sätt, nymfvalat var de rätta och den större harren var huggvilligt. Harr gick och bökade ute i strömmen en stund innan den snällt följde med in. Några meter från stranden såg jag en violoettblå ryggfena skära vattenytan som en smörkniv. Den var stor för att vara här i strömmen. Det blev en nervig minut av små hopp och korta rusningar innan jag vågade styra in harren mot strandgräset. Jag blev verkligen förvånad, en rikigt gråharr på minst 35 cm. Definitivt största hittils i den lilla strömmen.
Satte mig i gräset och njöt några minuter av den fortfarande värmande solen. Kände en enorm glädje och tacksamhet över mötet med gråharren i strömmen. I tiden nu med mycket ovisshet och oro så är det stunder som dessa som håller mig gående. Utan detta liv vore det inget leverne för mig.
Kommentarer
Trackback
