oviksmange

Efter att tältet var rest, gjorde vi i ordning oss för fiske. Suget steg i samma takt som vaken på selet blommade ut. Genast blev jag påmind om drömfisket jag hade här som 15-åring. Djupt utvadad fick jag under en timmes fiske, med åskan bullrandes i horisonten, ett 10-tal fiskar mellan halvt och ett kilo. Ett drömfiske för en nyfärsk flugfiskare.

Vattenståndet var dock lite väl högt för vadning ute på selet. Detta krävdes oftast för att nå fisken som patrullerade längs djupfåran. Gick istället längre nedströms, nedanför nacken där strömmen, som här utgörs av en sk klassisk harrstryka, gör en böj och är lite smalare och lättare att fiska på. Såg några fina vak i strömkanten på andra sidan. Kläckning av både dag- och nattsländor var i full gång.

Men en superpuppa på taftsen var jag redo. Upptäckte en större fisk som vakade försiktigt och relativt regelbundet i strömkanten. För att nå den krävdes dock ett kast på 18-20 meter med en snabbare ström emellan. En rejäl utmaning med andra ord.

Jag chansade dock, men första kastet blev för kort. Andra kasten blev bättre. Någon meter fridrift behövdes innan harren fick syn och tycke om presentationen. Flugan försvann i en kraftig virvel. Till min glädje satt mothugget som det skulle, trots lång lina ute med böj på. Tunga knyckar avslöjade en grövre harr. Äntligen, som jag har längtat efter detta!

Jag styrde harren över strömmen in mot min sida. Några tunga smårusningar senare gled den sakta över håvkanten och omslöts av håvnätet. Till min förvåning var harren större än vad jag först trodde. Försiktigt lossade jag flugan där den låg, förföriskt vacker i sin stålgråa kostym med violetta nyanser. Mätte den till 44-45 cm, några bilder senare och den gled sakta tillbaka till sitt rätta elemänt. Min helg var nu fulländad!

Kvällen fortsatte, dock med en avklingande vakintensitet. Fick dock några skapliga harrar kring 30 cm på nattsländepuppa. Även pappa hade haft en bra fiske på harr kring 25-30 cm och var jättenöjd.

Vi tog oss en eldpaus. Svidarna hade blivit mer och mer närgången den sista timmen. Mamma gav upp och gick in i tältet. Vi fortsatte dock fisket ett tag till, men efter en timme gick pappa upp med. Själv höll jag ut ett tag till. Jag kunde inte sluta. Kvällen var så bedårande vacker och en storharr vakade fortfarande i strömkanten. Men tillslut gav även jag upp. Nattens rådimma svepte in ån i ett mjukt täcke. Korven och whiskeyn gjorde gott där vi satt.

Dagen efter hade vädret ändrat sig igen. Varma fuktiga vindar hade bytts mot kallare NV vindar. Bådar inte bra de tyvärr och fisket gick trögare dessvärre.

Vi provade på nacken och den kortare strömmen en knapp km nedströms selet. Pappa hade ett trevligt fiske på nacken med harr upp mot de dryga 30 cm. Själv gick jag med torrfluga i strömmen utan strörre lycka. Mamma lyckade till slut få en liten öring på flugkast.

Provade också strömmen starx ovan Volgsele, dock utan större lycka. Vi åt en bastant lunch vid vindskyddet innan vi packade ihop för denna gång. En kort men intensiv tur till Vojmån var över. Längtar redan till nästa tillfälle!