oviksmange

Den knappt 1 km korta vandringen upp till stugan från parkeringen blev allt annat än enkel. Som en riktig gammelskog präglad av sex stora skogsbränder och annan naturlig åverkan låg det träd lite kors och tvärs vilket gjorde vandring lite omständig. Men det var det lätt värt. Säga vad man vill, men en vandring i en orörd skog som fått sköta sig själv i flera hundratals år är väldig speciell. Det doftar speciellt och ljuden är annorlunda jämfört med en granåker. Vändåtberget är tydligen placerad på nån lista över tystaste plaster i Sverige.

Efter en stund skymtade vi stugan som låg vackert belägen intill Inner-Abborrtjärn. Stugan var rejäl, men dass, eldstad och ett vedförråd.

Efter att ha installerat oss gjorde jag en brasa. Det räckte dock med en, för värmen spred sig fort och effektivt. Efter att ha inmudigat oss nått ärbart tog vi oss en runda i storskogen. Fanns nämligen en stigslinga runt i reservatet på ca 4 km. Alldeles lämpligt för en kvällsaktivitet. Nu hade vädret blivit något bättre med, och solen kikade fram.

Vadring runt på slingan blev angenäm. Skogen var så bedårande vacker i sitt naturliga kaos. Vi passerade en större tjärn (Älgtjärn) där ytan låg blank och speglade den trolska skogen medan ett knippar sakta simmade förbi.

Efter vandringen runt på slingan gjorde vi en ny brasa i kamin, tände några stearinljus som fanns i stugan och fikade lite. Stugan som för övrigt var väldig utrustad med de mesta man kan tänkas behöva låna.

På morgen var det helt lugnt i skogen. Nån enstaka trädpiplärka sjöng medan ett lätt duggregn föll. Morgonkaffet smakade förträffligt på bron där jag satt och bara njöt av stunden.

Efter frukost gick vi tillbaka. En kort med mycket givande tur till ett av vårt läns finaste urskogområden. Rekommenderar detta starkt om man söker efter orördhet, stillhet och fullständig tystnad!