Fem sekunder i Saxån
Fem sekunder var allt som behövdes för att bli helt tagen av ån. Roger hade kommit upp från umeå för att pyssla med musslorna ett par dagar. Kvällarna skulle vi ängna åt fiske.
Roger visste sen tidigare att nedre delen av Saxån var högintressant. En kollega till honom hade tidigare under sommaren fått både röding och öring på över 2kg, torrfluga förstås! Förväntningarna var stora när vi parkerade bilen vid ett större renskilringställe precis vid vägen några km från Klimpfjäll.
Väl nere vid ån möttes vi av en lugn och alldeles spegelblank vattenyta där sporadiska vak uppenbarades sig lite här och där. Bytte genast till tunnare tafsspets. Vaken var lugna så jag satte på en liten superpuppa som jag inte fettade in. Ville att den precis skulle hänga i ytsiktet.
Fisken var extremt skygga. Vattnet var ginklart och minsta lilla man var oförsiktig slutade de att vaka. Vi provade först att kasta från den dryga metern höga stranbrinken men insåg efter en stund att det bara gjorde de svårare. Vi var helt enkelt tvungna att vada ut i ån för att på de viset blotta oss mindre.
Ett stycke uppströms fann vi några stenar som bröt ytan. Strax bakom den ena stenen precis i strömkanten vakade en större fisk. Men jämna mellanrum kunde vi beskåda en bred grov rygg bryta ytan för att sörpla i sig insekten.
Med darrande händer kröp jag ihop och närmade mig ståndplatsen, nästan rakt bakifrån. När de återstod knappa 10 m stannade jag till och stod still en längre stund. Bara för att låta fisken vaka sig trygg igen.
De första försöken blev inte bra. Men tillslut fick jag till kastet, öringen (?!) bröt ytan och sög i sig min fluga. Gjorde mothugg och de kändes som att dra flugan i en stock. Ett kraftigt plask där en grov fiskrygg skymtades sen slakade linan. Men puls på 200 vadade jag iland och satte mig på stranbrinken. Lite besviken vr jag, men ändå inte så mkt. Jag hade ju iaf överlistat öringen, som garanterat var över halvannat kilo, trots att flugan inte fäste riktigt. Kvällen övergick i natt, vaken blev färre och färre, fingrarna blev mer och mer stelfrusna så vi beslutade för att åka hemöver. Kl hade passserat 01.00.
Kvällen efter var vi på plats igen. Nu vakade fisken betydlig mindre. Vi gick ett stycke uppströms. Där lyckades jag iaf till slut kroka en halvkilos öring på fjädermygga. Helt klart är det blir fler besök i en nära framtid.
Biotopvårdsdrömmar i Gideälven
Att sommaren varit torr hittils (29 juli) märktes tydligt denna kväll. Trots bättre tillgänglighet kring djupgroparna ville harrarna inte denna kväll, troligen för höga vattentemperaturer. Fick en mindre harr upp vid stenarna vid kistan. Annars dött. Å andra sidan kändes de inte heller riktigt rätt att fånga och sätta tillbaka fisk under dessa förhållanden som råder med lågt vatten och höga vattentemperaturer.
Avslutade kvällen istället med att fotografera sidofåren uppströms och nedströms. En otroligt vacker miljö, troligt helt opåverkad av plottningen med stora block slumpvist utlagda i strömmen. När man står på stenkistan så visar det sig tydligt vilken effekt flottningen har haft på älven. Huvudfåran är som en rak kanal medan sidofåran är mer omväxlande med sten i strömmen.
Vinterns is har eroderat fram nytt material och fortsatt öppna upp stenkistan längre upp. Det märktes att det nu börjar gå mer vatten i sidofåran.
Drömmen skulle ha varit att få biotopvårda denna sträcka, dvs återskapa en ursprunglig miljö som det såg ut innan flottningen. Då gärna inkludera hela sträckan uppströms bron upp mot selet ovanför. Ett mycket svår men spännande uppdrag skulle de bli. Få ut mer stora block, förstärka befintliga kvarlevor av naturliga strukturer som strösklar och djupgropar, öppna upp sidofårer, återskapa lekområden och tillföra mer lekmaterial mm. Finns hur mycket som helst att ta tag i. Hoppas FVO får med länsstyrelsen på detta och att de vågar/kan satsa rejält. Älven skulle verkligen behöva detta!
Längst ner i sidofåran finns flera fina potentiella lekområden!
