Fem sekunder i Saxån

Fem sekunder var allt som behövdes för att bli helt tagen av ån. Roger hade kommit upp från umeå för att pyssla med musslorna ett par dagar. Kvällarna skulle vi ängna åt fiske.
Roger visste sen tidigare att nedre delen av Saxån var högintressant. En kollega till honom hade tidigare under sommaren fått både röding och öring på över 2kg, torrfluga förstås! Förväntningarna var stora när vi parkerade bilen vid ett större renskilringställe precis vid vägen några km från Klimpfjäll.
Väl nere vid ån möttes vi av en lugn och alldeles spegelblank vattenyta där sporadiska vak uppenbarades sig lite här och där. Bytte genast till tunnare tafsspets. Vaken var lugna så jag satte på en liten superpuppa som jag inte fettade in. Ville att den precis skulle hänga i ytsiktet.
Fisken var extremt skygga. Vattnet var ginklart och minsta lilla man var oförsiktig slutade de att vaka. Vi provade först att kasta från den dryga metern höga stranbrinken men insåg efter en stund att det bara gjorde de svårare. Vi var helt enkelt tvungna att vada ut i ån för att på de viset blotta oss mindre.
Ett stycke uppströms fann vi några stenar som bröt ytan. Strax bakom den ena stenen precis i strömkanten vakade en större fisk. Men jämna mellanrum kunde vi beskåda en bred grov rygg bryta ytan för att sörpla i sig insekten.
Med darrande händer kröp jag ihop och närmade mig ståndplatsen, nästan rakt bakifrån. När de återstod knappa 10 m stannade jag till och stod still en längre stund. Bara för att låta fisken vaka sig trygg igen.
De första försöken blev inte bra. Men tillslut fick jag till kastet, öringen (?!) bröt ytan och sög i sig min fluga. Gjorde mothugg och de kändes som att dra flugan i en stock. Ett kraftigt plask där en grov fiskrygg skymtades sen slakade linan. Men puls på 200 vadade jag iland och satte mig på stranbrinken. Lite besviken vr jag, men ändå inte så mkt. Jag hade ju iaf överlistat öringen, som garanterat var över halvannat kilo, trots att flugan inte fäste riktigt. Kvällen övergick i natt, vaken blev färre och färre, fingrarna blev mer och mer stelfrusna så vi beslutade för att åka hemöver. Kl hade passserat 01.00.
Kvällen efter var vi på plats igen. Nu vakade fisken betydlig mindre. Vi gick ett stycke uppströms. Där lyckades jag iaf till slut kroka en halvkilos öring på fjädermygga. Helt klart är det blir fler besök i en nära framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0