oviksmange

Efter att ha summerat den gångna veckan är det bara inse, att hösten verkar vara här. Lite i tidigaste laget kan man tycka. Enligt SMHI så ska hösten normalt komma kring den 10 september, men i år verkar den ha haft bråttomt. Flera nätter så har temperaturen varit och dansat kring nollan och dagarna har karaktäriserats av nordliga kalla vindar där kvicksilvret knappt orkat upp över +10.

Jag gjorde en fisketur till älven i måndags (lördag idag, 28 augusti). Vädret var skapligt då, solglimtar och inte så blåsigt. Väl vid stenkistan så kunde jag glädjande inse att vattenståndet hade sjunkit undan något, så nu fanns chansen till att nå de större harrgroparna längre ut i strömmen. Men fiskaet gick trögt, inga av de större ville stiga trots att jag verkligen "nötte" på. Fiskade av de intressanta ner strandnära ståndplatserna med, fick några mindre harrar (< 25 cm). Provade också groparna längre ner vid utflödet i selet. Dessa hade jag hittils inte kunnat nå, pga det höga vattnet gjorde vadning näst intill omöjlig. Fick några mindre trots allt. Men för ett mer effektivt fiske här måste vattnet sjuka undan än mer. Jag får förlita mig på att september kommer att bjuda på sådant där höstlågt vatten som vissa år kan inträffa.

Insåg, medans jag stod utvadad i den starka strömmen, att stora delar av detta utlopp i selet var outforskat. Den enda stället var ju där jag nu stod, men en bit längre ner såg det verkligen intressant ut med. Dit går det dock inte att vada, utan då måste jag ha någon form av flytetyg isf, typ flytring eller båt. Men nu var ju tanken född så nu måste detta utforkas inom en snar framtid.

10 aug

Regnade hela natten och morgonen. Kl10 gav jag upp, drog till Tännäs, och fortsatte mot Rogens naturreservat. Fixade lunch vid en av större sjöarna i området. Vid 13 snåret så sprack de äntligen upp. Gick leden mot V. Abborvikarna. Fortsatt längs östra stranden mot vattendraget som sammanbinder Östra med Västra sjön, men de var inte fiskbart. Kom så småningom till Östra sjön, jag stannade till ute på en långsträckt udde. Solen kom fram och sporadisk vak uppenbarade sig. Försiktigt, såg att de tog flygmyror. En vak kom inom kastavstånd, placerade flugan strax intill i vakriktningen. Harren steg genast upp och tog flugan kraftfullt. Svalde streaking caddisen helt, men de gick bra och jag kunde återreturnera den knappa 35 cm stora harren.  Såg några fler vak med. Fortsatt längs stranden mot norra änden av sjön. Fotade kläckande dagsländor (D. Danica o baetis).

Stannade på en udde där båten låg. Helt blankt, såg stora kraftiga vak en bit ut. Vadade ut så långt jag kunde, men de var fortfarande för grunt, nådde inte. Nu skulle jag haft min flytring, eller ha hyrt en båt. Få återkomma imorgon istället, då med båt.

11 aug

Kom igång med fisket sent idag, tränade lite på fm. Målet var på nytt Ö abborrviken men nu med båt, vaken från gårdagen satt fast på näthinnan. Men väl på Tännäs fiskecenter fick jag reda på att det gällde ett speciellt flugfiskekort där, som jag tydligen inte hade. Så de fick bli V. abborrviken i stället. Vädret var kanon, solen kikade igenom molnen emellanåt och de var endast en svag vind o +20. Efter den korta vandringen på knappa 1,5 km stod jag vid bryggan och blickade ut över sjön. Med alla dess vikar så skulle de inte bli helt lätt att hitta fisken. Men strategin först var iaf att sakta ro runt relativt strandnära och spana efter vak, med både hörsel o syn. Skulle fisk vaka mer frekvens någonstans var de ju bara att ankra upp. Hade fluga på släp, av två anledningar. Dels kan ju den större harren hugga och dels så är man snabbare med på noterna om ett vak skulle uppenbara sig intill. Bara dra upp och lägga ut. Just detta inträffade faktiskt redan i den första viken. Medans jag rodde tyckte jag mig höra ett vak. Det blåste något vilket gjorde att vattnet vågade sig något vilket försvårade en eventuell upptäckt av ett vak. Jag stannade upp och lyssnade igen. Plump! Ett ganska kraftigt vak i närheten. Rodde ett stycke till in i viken. Plötsligt såg jag vaken, endast knappa 15 m från båten. Drog snabbt åt mig spöet, upp med linan och direkt ut igen precis där vaket var alldeles nyss. Reaktionen väntade inte länge på sig. Harren steg igen och tog kraftfullt min fluga (streaking caddis stl 8). Av motståndet att döma var det en fin harr. Harrligt gick bara o bökade på kort lina, inga direkta rusningar. Vattnet var klart och snart fick jag syn på harren. Skoj, de var en riktigt fin en. Harren graciösa ryggfena glittrade violett-blått i vattnet. Strax därpå slöt håvgarnet om den 40-42 cm stora harren. Underbart, vilket början!

Fortsatt min rodd. Stannade vid ett vindskydd några vikar längre bort för middag, de skulle bli kokt harr. Men det var fullt med grejor så jag tog en eldstad längre ut på udden. Fixade käk och tog de lugnt i ett par timmar. Rensade harren o den var proppfull, ca 50 % med skalbaggslarver (Dinocras sp), och ca 50 % av en svart fluga med extremt långa framben. Trots detta tog den en stor nattslända. När harren inte är selektiv är den en tacksam flugfisk. Njöt av fisklyckan och ödemarken. Solen kikade fram och jag slumrade till där jag låg i riset. Fortsatte fisket, men varken såg eller hörde nått vak. De hade börjat blåsa mer nu också, molnigare med. Eftersom inget hände, smidde jag en plan B. Skulle återvända till viken där jag fick harren och invänta att vinden avtar. Fanns det en kan de ju finnas fler tänkte jag. Men lugn yta skulle de också bli lättare att spana av en större vattenyta. Skymningen kom men inget vak, de enda som hände var att en lomfamilj förde ett oherrans väsen längre in i viken. Strax innan de mörknade gav jag upp, något besviken att de inte blev lite mer vakaktivitet nu när ja hade båt. Få kanske göra ett nytt försök imorgon, i Ö. abborviken!!

12 aug

Dagens utgångspunkt blev parkering till Rogens naturreservat. Första turen gick längs leden mot Rogen, men stannade till när leden nådde Öster Vingarna. Det hade regnat hela natten och förmiddagen, men nu hade de upphört och molntäcket tenderade att lätta. Vek av leden och styrde mot första udden. Strategin var att uppsöka just uddar, detta pga. av att dessa brukar vara bra tillhåll för passerande fisk och sen brukar växtligheten vara glesare vilket underlättar kastandet. Väl på plats hann jag bara börja packa upp innan jag hörde det första vaket. Fisken fick vaka sig trygg en stund medans grejorna gjordes i ordning. Knöt på en myra. Hade tidigare sett på ytan flera av de steklar som harren från gårdagen hade haft i sin mage. Under en period av kanske en halvtimme hade jag 4-5 påslag varav några var från fin fisk. Men jag fick inte fast dem. Bekymrad satte jag mig till rätta mot en tall. Jag behövde en paus. Kände att min fokusering inte var på topp (sov dåligt igen) sen var flugan svår att se pga. vågorna reflexer. Till slut lyckade jag iaf fall få 2 harrar, men bägge var under 30 cm. Vaken runt udden kom som i vågor, det verkade som harren gick i mindre stim. För ibland kunde det vaka 3-4 fiskar inom ett mindre område o sen blev de lugnt i 10-15 min. Fortsatte mitt fiskarfänge mot västra vingarna. Hittade en lucka i närmaste vik där jag ställde ner ryggan o väntade. Strax därpå uppenbarades nga mkt fina vak, 3-4 st inom 2 sek. Såg ut som harren jaga de nått. Tyvärr nådde jag inte riktigt och därmed uteblev det någon kontakt. Spännande dock! Magen kurrade och jag återvände till parkeringen. Medans jag fixade mat fick jag främmande. Nga renar kom bara 5 m ifrån innan de upptäckte att det var nått som inte stämde o de brakade därifrån. Efter maten hade jag bar drygt 1.5 h innan de skulle bli mörkt. Hade först tänkt Ö abborvikarna, men de kändes långt. Gick istället till Ö vingarna men nu till viken där båtarna låg. Skymningen var bedårande vacker. Kokade kaffe på en udde medans jag väntade på kastbara vak. Såg några riktigt fina vak längre ut. Blev inget av det. Utan att ha kastat på nått vak återvände jag till parkeringen o hemfärden.

13 aug

Smhi hotade med regn idag så jag klev upp i ottan o begav mig i riktning Rogen. Bestämde mig att besöka Ö vingarna igen. Blev så förtjust i udden som jag var på igår. Med ryggan på ryggen fylld med vad jag behöver ha en halvdag som denna lunkande jag iväg. Det var mulet men ganska kvavt o varmt. Ingen vind att tala om så de såg lovande ut. Efter ca 20 min anlände jag i total lysthet. Ingen annan skådades. Skönt de! Väl på udden lutade jag mig mot tallen och kände lugnet komma över mig. De ljud som hördes var lite kluckande i strandkanten, några fåglar som sång försiktigt samt ett majestätiskt korppar som kraxande flög över sjön. Längre ut på sjön såg jag en harr av den grövre kalibern vaka. Trots att jag inte kunde nå den så log jag, bara vetskapen att det finns riktigt grov harr i sjön gjorde mig både glad och lugn. Då finns det ju iaf en teoretisk chans till drömhugget. Tiden gick, men inga vak! Nu tittade solen fram också, de var riktigt skönt där jag satt. Slumrade till ngt. Dags för lite käk o kaffe. Medans jag donade med detta vakade faktiskt en harr inom räckvidd, tyvärr av de mindre slaget. Konstigt hur de kan vara ibland. Igår vakade det rejält runt udden idag inget allt i stort sett. Detta trots att dessa svarta flugor med extremt långa framben (trodde de var steklar först, men slog ner en idag o kollade, svart kropp ett vingpar). Vid ett-snåret gav jag upp, fiskekortet upphörde att gälla med.

På kvällen hann jag med nga timmar fiske i Ljusnan nedanför kraftverket intill campingen. Fick en pigg öring på muddler (ca 25 cm). Hade en känning ytterligare. Stannade till på ett vackert ställe med 2 nackar o en lugn ström emellan för att spana efter vak. Såg en bättre fisk vaka på den nedre nacken. Men den visade sig inget mer. Såg några mindre med som vakade. Drog hem vid 22-snåret (började bli mörkt).

14 aug

Vaknade på natten av att de spöregnade. Nä inte igen tänkte jag. Ett tag trodde jag att regndropparna skulle slå håll på tältduken, så hårt slog se emot. Men jag somnade om iaf efter en stund. Vaknade yrvaken strax efter nio. Ops, så länge ja sov. Utcheckning kl 10 så de var bara kliva upp o packa ihop. Frukost fick ja ta senare. Efter utcheckning tog jag bilen och följde Ljusnan mot Ljusne. Efter bara någon km hittade jag en rastplats intill älven. Här stannade jag och inmundigade min frukost. Vädret var på väg att slå om o bli till de bättre. Molnen började skingra sig och solen kikade fram emellanåt. Dagens fiske hade jag tänkt tillbringa i några tjärnar längs en lite skogsväg på norra stranden om Ljusnedalssjön och Lossen. Strax innan Ljusne vek jag av på vägen, åkte förbi golfbanan. Tänk att man gillar att gå omkring o spöa en lite vit hård plastboll. Tur vi är olika! Hann bara nga km då de tog stopp. Lastbilar och skördare hade förstört vägen, jag vågade inte chansa. Typiskt, under sådana omständigheter skulle man haft en bil med fyrhjulsdrift o hög under. Hmm, måste skaffa mig en sådan. Hur som haver, de va bara att vända om. Åkte ut på vägen mot Hede igen, rundade Lossen och åkte in på samma grusväg fast från södra hållet nu. Så småningom kom jag fram till 2 mindre tjärnar med en mindre bäck emellan. Stannade till och gick ner till den östra tjärnen för att kolla läget.

Nu sken solen från en nästan klarblå himmel och värmen riktigt dallrade. Tjärnen låg helt spegelblank där den glesa högvuxna tallskogen speglade sig. Plötsligt uppenbarade sig ett rejält vak mitt på tjärnen och bara någon minut senare ett till.

Här stannar jag definitivt tänkte jag. Snabbt tillbaka till bilen, fyllde ryggan med allt som behövdes av proviant för en heldag och greppade flugspöna. Väl på plats hittade jag en udde med skapliga kastmöjligheter där jag stationerade mig. Nu blossade flera rejäla vak upp sig på ytan och jag drabbades lite av fiskfrossa. Men jag tänkte, bara lugn lugn nu. Chanserna ökar om jag bara tar de lugnt. Såg att de kläckte en liten ljusbrun nattslända och knöt på en E-12:a storlek 12. Fiske gick o vakade ett stycke ut, trots att jag kände på mig att de va för långt gjorde jag ett försök. En halvtimme senare gav jag frustrerande upp. Jag nådde helt enkelt inte ut tillräckligt långt. Istället återvände jag till ryggan och kokade kaffe. Satt o njöt av värmen och vakande öringar. Precis när jag skulle till att dricka mitt kaffe så vakade en öring inom kastavstånd. Snabbt som ögat ställde jag ner kaffekoppen och smög mig snabbt i position. Spöet hade jag haft lutande mot nga vasstrån med lite lina ute, så de var bara att höga spöet och mata ut 8-10 meter och lägga ut intill vaket. Bedömde både avståndet och riktning rätt, 2 sekunder senare försvann 12:an i en virvel. Mothugget satt och reaktionen blev en vilt hoppande öring. Det var ingen jätte, men nöjd ändå landade jag en knappa halvkilot stor öring. Gjorde en ny upptäckt för mig iaf, när jag rensade fisken. I magen hade den 4-5 flicksländor, förutom nga svarta flugor o nga kläckta nattsländor.

Dagen fortsatt med strålande sol och vakande öring. Gjorde till och från nått kast, men de flesta öringar gick utom räckhåll för mig. Kände att vakintensiteten minskade något och började inse att de kanske inte skulle bli nå mer chans till öring på torris. Men jag kände ändå att jag inte ville ge upp, vädret var ju så fint så jag kunde lika gärna stanna. För eller senare kan en ny möjlighet dyka upp. Mkt riktigt gjorde de också. På nytt, efter att jag bara dåsat i solen och inte stört ytan med kast kom en öring igen inom skapligt avstånd. Samma procedur som förra gången men samma lyckosamma resultat. Men denna gång kände jag genast att det var en öring av grövre kaliber. När jag fått in linan på rullen gick öringen först bara o knyckte lite men den vek av oroväckande nära ett bälte av gäddnate intill mig. Rusningen kom och den hade riktningen mot naten. Jag sträckte ut spöet så mkt jag kunde för att försöka styra ut öring från naten. Den gick in en bit men kunde iaf bromsa framfarten så pass att den inte gick in o trasslade in sig i gräset. Då hade den varit förlorad. Jag ökade pressen något och så småningom kom den ut på öppet vatten igen. Nu kände jag på mig att de kunde gå hela vägen. Märkte att ö började bli lite spak. Men vågade samtidigt inte gå på för hårt. De händer att öring, precis när man tror att man har den i land, gör ett sista desperat flyktförsök o vips är den borta. Nga ytterligare rusningar kom mkt riktigt. Efter dryga 5 minuters kampande kunder jag sticka in ett finger innanför gälen och lyfta upp skönheten.

Oj vilken öring! Guldgul om buken med rubinröda prickar längs sidorna. Vilken skönhet. Välnärd tyngde den skönt i handen. Hade en våg som gick till 6 hg men den gick till botten omg. Skulle gissa strax över kilot någonstans. En drömfisk från det fjällnära skogslandet. Även denna öring hade flera stora flicksländor i magen. Men också 2 st halvsmälta 5 cm långa fiskar, nga svarta flugor samt de små bruna nattsländorna som hasat fram på ytan.

Vilken avslutande dag det blev på denna Härjedalsvecka. Den stora lärdomen är att ta de lugnt o ha tålamod. Är man ute en hel vecka så för eller senare dyker tillfället upp, då gäller det bara att behålla lugnet så är chansen stor till att utgången blir lyckad! Glöm ej flytringen!

Har under sommaren gjort ett flertal stopp vid sjön uppe på tallmon, men allt som oftast har de yttre omständigheterna inte varit med mig. Men denna kväll så var förutsättningarna bättre. Vindstilla, varmt och mulet. Perfekta förutsättningar för chansen till en öring på torrfluga.

Försiktiga vak uppenbarades sig lite längre ut på sjöns blanka vattenyta. Av vaken att dömma verkade det inte va nån kläckning på gång, utan öringen simmande omkring och snappade av insekter som var orörliga eller döda. Mattias och Jenny var med denna kväll.

Vi spred ut oss längs kanten där det är ett gungfly ett stycka från strandvegetationen, vilket underlättar kastandet. Men av tidigare erfarenheter så behövs sällan längre kast längs denna del av sjön. Djupet utanför stranden gör att större fisk gärna går strandnära och plockar av landinsekter som strulat till det och hamnat i vattnet. Plötsligt uppenbarades ett vak ett stycke bort. Eftersom jag var redo så avvaktade ja bara. Hade jag tur så var fisken påväg mot mig, alldeles längs kanten av gungflyet. Mycket riktigt, denna kväll så hade jag marginalerna på min sida. Ytterliggare ett vak uppenbarades sig, nu definitivt inom kastavstånd. Jag la ut ett kast med en djupt liggande mörk superpuppa i vakriktiningen. Nu började en nervös väntan, sekunderna kändes som timmar. Precis när jag trodde chansen var förbi försvann flugan i ett försiktigt vak. Mothugget satt och sköna knyckar fortplantade sig i spöet. Det var ingen jätte, men sättet som öringen togs på värmde ett flugfiskehjärta. Trots sin ringa storlek så var öringen så bedårande vacker där den låg bland vitmossa och rosling. Men det hela var inte över, samma procedur inträffade 5 minuter senare. En något mndre men destå allertare öring blev resultatet.

Det blev längre mellan vaken och rådimman spred sig över vattenytan. Det började skymma. Vi stannade ytterliggare en stund vi sjön, men vid 22.30 tiden var det helt lugnt och vi packade ihop och drog oss tillbaka. Dagen efter kollade jag maginnehållet i öringen som jag tog reda på. Det var sprängfylld av flygmyror, mest mindre och mörka. Fanns också en del skalbaggar. Analysen av vakbeteendet från gårdagens stämde. Nice!