Premiär i ett av hemmavattnen (3 juni)
Så var det äntligen dax för årets premiärfiske i strömmande vatten. Målet blev H.ån, mellersta partiet från Holmkvist huset och ner till bron över storvägen.
Kvällen var ljummen och fin. Sommaren hade anlänt med kläckande insekter och ljusgräna omgivningr längs ån. Men några vak syntes inte av så jag började med nymffiske.
Fiskade av utloppet av den övre strömmen med mycket gott resultat. Fisken var på G och de nog nymfen i vart och vartannat kast. Mest mindre men några skapliga öringar och harrar visade sitt intresse med.
Fortsatte fisket nedströms. Dock utan större känningar. Stannade till vid den stora stenen vid kraftlinan och drack kaffe. Solen värmde gott där den sakta närmade sig grantopparna. Från skogen hördes fågelsång.
Stannade till vid selet vid tvärböjen och spanade efter vak. Brukar alltid stå några finare harrar i strömkansten lite uppströms. Men idag var de tyst och lugnt. Nere i böjen hade en bäver byggt en hydda i strandbrinken.
Bytte taktik när jag efter böjen närmade mig de ett mer strömsatt parti av ån. Flera stora stenar i strömmen skapar en variation i både strömhastighet, djup och substrat som tilltalar öringen. Bytte till en muddler. Taktiken blev ett lyckokast. Fick tampas med flera fina öringar och harrar, upp mot dryga 30 cm.
Fick mig en underbar kväll (19-22) vid ån. Kändes verkligen skönt att få ha gjort bort premiären och fått kvitto på att fisken finns kvar i ån och att tajmingen i kast och mothugg fungerar. Längtar redan till nästa tillfälle!
En vecka senare (9 juni) gjorde jag ett nytt besök vid ån. Denna gång vid stenkistan nedtröms bron och dammen. Dagen hade varit varm med 27-28 grader, men nu vid 20-tiden var det något mer angenämare att vara ute.
Redan vid sidokanalen såg jag vakande fisk. Såg lovande ut. Smög mig i position ett stycke nedströms. Hade en liten superpuppa på tafsen. Kost stund senare hade jag krokat av flera fina öringar.
Vände nu uppmärksamheten mot strömmen vid nedre stenkistan. Hade här ett mycket intressant torrflugefiske i relativt stark ström på kort lina (< 3m). Fick säkert ett 10 tal harrar och öringar i varierande storlek.
Fortsatte uppströms till gropen vid övre delen av stenkistan. Vadade i position snett nedströms för att kunna nå blankfläcken. Fick man till kasten så brukar de alltid ge resultat i denna grop. Även denna gång! Fick bla fightas med 2 riktigt fina strömöringar. Efter att de tagit flugan torrt bar det av nedströms i ruskigt fart. Tur var att de vände precis i böjen. Annars hade jag fått vada iland o följa efter. Korta trinda kraftpaket, inte längre än 25-30 cm, men oj så urstarka de är.
Varm om både hjärta och kropp gick jag över ängen tillbaka till bilen som nu blommade för fullt av midsommarblomster, allt medan talsratsten och flera sångare sjöng för fulla strupar.
Äntligen är sommaren och flugfiskesäsongen här!
Kåhuvudet runt på 1,5 timmar
Tog oss en kort och rask promenad runt slingan i kålhuvudet naturreservat en vacker kväll i början på juni. Här följer några bilder från turen.
Naturen som omger en under vandringen runt var helt enastående. Backkärr, silverfuror och björkar som liknar släktingar i fjällkedjan. Nästa gång blir det till att övernatta i stugan. De var ju minst 15 år sedan sist.
Öringblänk i det inre av den ångermanländska ödemarken (9 juni)
Efter flera år av väntan pga andra mer eller mindre konstiga orsaker som förhindrat en tur hit var det så äntligen dax. Gårdagen stormoväder hade bedarrats och vädret hade stabiliserats sig något.
Målet var en liten tjärn långt in i den ångermannländska ödemarken. Enligt uppgifter från olika håll skulle tjärnen (eller egentligen tjärnarna, finns en till större ett stycke därifrån men de är en annan historia) innehålla fin öring. Tjärnen var en typisk skogstjärn. En tallhed kantade tjärnen på ena sidan, där en stig uppenbarade sig. En myr mötte vattnet på den motsatta sidan. Landfiske med fluga var fullt möjligt på många ställen.
Eftermiddagen och den nalkande kvällen var sådär bedårande vacker som en försommarkväll i början på juni kan vara på dessa bredgrader. Solen stod högt på himlen trots den sena timmen. Längs strandbrinken gick flera öringar och vakade.
Med torrfluga (Tkk och myra) och korta kast längs myrkanten fick jag ett koppel av fina skogsöringar. Inga jättar men flera stekfiskar kring 2-3 hg. Alla fick givetvis friheten åter. Hade en större på också men han frigavs sig själv lite väl tidigt, så jag hann inte hålla den i handen.
Satte mig på en tuva och tittade ut över den nu snart blanka vattenytan. Trädens skuggor blev längre och längre av solens sena kvällstrålar. Ett och annat vak uppenbarade sig fortfarande. Rådimman var antågande. Ödemarken gjorde ett djupt intryck på mig där jag satt. Jag kände stor tacksamhet. En ny prick på min öringkarta var funnen.
Övernattning i Vändåtbergets naturreservat (28-29 maj)
Plan A var en delsträcka längs Höga Kustenleden. Eftersom vädret skulle bli allt annat än lockande för en något längre vandring fick det bli plan B istället, en kortare tur till Vändåtberget inkl övernattning.
Den knappt 1 km korta vandringen upp till stugan från parkeringen blev allt annat än enkel. Som en riktig gammelskog präglad av sex stora skogsbränder och annan naturlig åverkan låg det träd lite kors och tvärs vilket gjorde vandring lite omständig. Men det var det lätt värt. Säga vad man vill, men en vandring i en orörd skog som fått sköta sig själv i flera hundratals år är väldig speciell. Det doftar speciellt och ljuden är annorlunda jämfört med en granåker. Vändåtberget är tydligen placerad på nån lista över tystaste plaster i Sverige.
Efter en stund skymtade vi stugan som låg vackert belägen intill Inner-Abborrtjärn. Stugan var rejäl, men dass, eldstad och ett vedförråd.
Efter att ha installerat oss gjorde jag en brasa. Det räckte dock med en, för värmen spred sig fort och effektivt. Efter att ha inmudigat oss nått ärbart tog vi oss en runda i storskogen. Fanns nämligen en stigslinga runt i reservatet på ca 4 km. Alldeles lämpligt för en kvällsaktivitet. Nu hade vädret blivit något bättre med, och solen kikade fram.
Vadring runt på slingan blev angenäm. Skogen var så bedårande vacker i sitt naturliga kaos. Vi passerade en större tjärn (Älgtjärn) där ytan låg blank och speglade den trolska skogen medan ett knippar sakta simmade förbi.
Efter vandringen runt på slingan gjorde vi en ny brasa i kamin, tände några stearinljus som fanns i stugan och fikade lite. Stugan som för övrigt var väldig utrustad med de mesta man kan tänkas behöva låna.
På morgen var det helt lugnt i skogen. Nån enstaka trädpiplärka sjöng medan ett lätt duggregn föll. Morgonkaffet smakade förträffligt på bron där jag satt och bara njöt av stunden.
Efter frukost gick vi tillbaka. En kort med mycket givande tur till ett av vårt läns finaste urskogområden. Rekommenderar detta starkt om man söker efter orördhet, stillhet och fullständig tystnad!
Majbrasa i Movattnet
Äntligen, efter flera försök fick vi nu äntligen fyr på högen! Dagen före sista april!
Påsk i Arvidsjaur med rävunge och harrpimpel
Så var de dax för en kort påskferie till Arvidsjaur. Påsken var sen i år vilket medfört att våren hade gjort entre med varmgrader, dålig snö och barfläckar.
Efter en dag i byn med diverse handel fick vi besök av Karl-Athur, Roland o Rosita som hade valpen med sig. En liten söt "rävunge" med mycket bus i blicken. Vi fick oss en riktigt trevlig eftermiddag, med gofika och mycket skratt. På kvällen blev det mer social samvaro med anders och Helen, som bjöd på middag! Lyxigt!
Dagen efter var det dax för lite pimpel i Hedberg. Nu var en del av vägen asfalterad dit, mycket bättre de än grovsingel som ifjol. Vårens tidiga ankomst hade satt problem för framförandet av skoter. KA hade nu blivit tvungen att ta en annan väg ner till tjärnarna.
Väl där så brann en eld vid bortre änden av nedre tjärnen. Rotita hade kokat kaffe och höll som bäst på med varma mackor. Solen värmde skönt i ansiktet där vi satt med gott kokkaffe och mättande magar. I ljungen låg rävungen och myste.
Ka berättade att harrfisket hade varit otroligt förra veckan. Hade då varit nymåne, och harrarna hade varit helt vilda. En tidig morgon vid sjutiden hade KA blivit tvungen att avbryta fisken för det hade annars blivit ett rovfiske. Mormyska på halvmeterdjupt vatten var det som gällde. Harrarna tog bestämt och oftast genast. Hade man inte fått nån kontakt efter 1-2 min gick man vidare till nästa håll.
Nu var fiskesuget på topp så vi begav oss ut på isen. Trategin var den samma. Många hål var redan uppborrade. Ett nedsläpp med mormyskan. Hände inget så bytte man hål inom max ett par minuter.
Gick lite trögt första kvarten. När jag precis skulle till att byta hål small det till. Tunga knyckar avslöjade en stor fisk. Såg nått gult glimta till i hålet innan den lossnade. Attans, de kändes som en fin öring.
Bytte sida på tjärnen. Nu blev de bättre. inom loppet av en halvtimme hade vi landat fler fina harrar upp mot halvkilot. Hugget kom direkt och mycket bestämt. Det gällde att hålla i grejorna.
Efter fikat så bestämde KA att vi skulle prova den andra tjärnen. Men det slutade med att jag tappade en riktigt in röding. Väl tillbaka fick vi några harrar till innan de va dax att bryta upp för middag med dagens fångst som ingrediens. Å vilken måltid det blev. Men vana händer kokade KA o Rosita harrarna som smälte i gommen. Gudomliga avslutning på en ännu en fin vistelse i Hedberg.
