Vojmån 28 juli
Påväg hem från Saxnäs efter en lång arbetsvecka, där grävmaskinen gick sönder och började läka hydraolja, stannade jag till vid vojmån för en stunds kvällsfiske.
Stannade till vid selet strax uppströms campen. Dagen hade varit varm och kvällen var likaså. Inga vak syntes, jag slog mig ned och väntade. Ån var säkert 15 cm lägre än sist vi var här.
Inga insekter syntes, men trots det såg jag några fina vak vid strömkanten mot andra sidan. Ungeför samma ställe där jag fick den fina 45 cm harren sist vi var här.
Efter några sämre försök lyckades jag få flugan dit jag ville samt lite fri drift innan strömmen tog tag i linan. Harren tvekade inte, klinkhammern försvann i en stor virvel. Tunga stötar kändes i spöet då jag sakta styrde harren över mot min sida.
Ingen jätte men en fin harr kring 33-34 cm iaf. Några timmars fiske vid detta underbara ställe gjorde mig gott och jag fortsatte färden hem i lugn och ro.
En ljus sommarkväll i juli längs Marsån
Projektet med att biologiskt återställa Dainabäcken efter flottningsepoken hade startat. Vi hade under dagen rekat bäcken och börjat planera arbetet, men just denna kväll var det flugfiske som gällde. Målet var övre Marsån.
Vi parkerade bilen vid vändplanen i Grytsjö och gick den ca 1,5 korta vandringen till utloppet ur Marsjön. Nacken från sjön gav inget, den var ganska grund, igenvuxen och rätt ointressant. Strömmen strax nedströms gav mest småöring. Vi fortsatte nedströms.
Ett stycke nedströms övergick ån från seldominans till mer småströmmar med djupgropar lite här och var. Med korta kast och torrfluga (E-12:an) på taftsen lyckades jag kroka några fina sk "steköringar" i groparna, otroliga fighters! Kvällen blev bedårande vacker, solens sista strålar målade Marsfjällen i varma röd/rosa färgtoner.
Ett större sel mellan två strömpartier stal vår uppmärksamhet. Enorma kläckningar av en större dagslända (troligen simsländor) peakade precis när vi anlände dit. Fikat kom fram i väntan på vak. Mycket riktigt, snart uppenbarade sig flera fina födösökande öringar sig på det spegelblanka selet. Vi delade på oss, Robert stannade kvar vid inloppsströmmen medan jag själv gick nedströms mot nacken och utloppet.
Med en superpuppa på tafsen kröp jag ihop bakom några fjällbjörkar. En bättre öring hade visat sig strax nedströms där jag satt, mycket strandnära. Minuterna kändes som timmar. Plötsligt vakade den igen. Flugan landade strax uppströms och väl inne i öringens synfält tvekade den inte för en sekund. Tunga stötar avlöstes med rusningar och höga akrobatiska hopp. En stund senare höll jag en otroligt vacker Marsåöring på halvkilot i handen innan den kvicknade till och sakta simmade tillbaka. Kvällen var räddad!
Vi provade en strömsträcka nedströms selet, med resultatet ett koppel fina "stekfiskar". Nöjda började vi vandra tillbaka till bilen. Klockan hade passerat midnatt och imorgon skulle vi upp tidigt. När vi passerade myrpartier över utlägda spänger vimlade det av lämlar. Vi en myr kom en pintjur springandes över myren. Vilken avslutning på en fin kväll vid skuggan av Marsfjällen.
Dainabäcken 7.0
När jag som 20-åring började drömma om att få jobba som fiskekolog var det just biotopvård som stod högst på önskelistan. Denna sommar blev drömmen sann. Under sju underbara veckor fick jag förmånen att leda ett återrestaureringsprojekt i Dainabäcken, ca 5,5 mil nordväst om Vilhelmina mot Saxnäsfjällen.
I fokus var att återställa Dainabäcken till ett mer biologiskt ansikte. Under tidigt 1900-tal rensades bäcken från sten och block för att underlätta för timmerflottningen. Detta gjorde att bäcken fick ett mer kanaliserat utseende med mycket liten variation i flöde och djup. En effekt utav detta är att flödet ökar generellt och att flödestopparna, tex vid vårflödet, blir mer dramatiska. Grus och småsten, viktiga för öringens lek, spolas därigenom bort.
Med hjälp av en grävmaskin (26 ton) återförde vi sten och block till bäcken. Utöver detta skapades nya lekbottnar på ställen där lämpligt grus- och stenmaterial fanns. Iannat fall förberedes ställen för lekbotten, där leksubstart senare kommer tillföras.
Här kommer lite bilder från sommarens projekti Dainabäcken.
Före tröskling av en nacke.
Efter tröskling av en nacke.
Stenkista före restaureringen.
Stenkista efter restaureringen.
Kraftig stenrensning före restaureringen.
Stenrensning efter restaureringen.
Öringyngel på iordningställd lekbotten.
Njakafjäll i slutet av augusti
Länge hade jag drömt om att få besöka detta område med flugspöet i handet. Den fjällnära urskogen med små skogstjärnar har alltid lockat mig, orördheten, stillheten med oftast fin fisk i de små trolska tjärnarna. Ett bortglömt land för många!
Nu hade jag chansen. Vädret hade slagit om, från regn, högvatten och kallgrader till soligt, varmt och stilla väder. Direkt efter att arbetsdagen tog slut åkte jag upp på platån. Vid trappstegsforsarna går det en lite skogsbilväg upp till området.
Efter en vacker vandring på några kilometer över spängade myrar, med en massa lämlar under, och genom trolsk urskog kom jag fram till tjärnen. Vattenytan låg helt blank, här och där blossade små vak upp. Såg lovande ut. Fick syn på en udde med bra kastmöjligheter som jag tog riktning mot.
Gjorde iordning spöet och satte mig ner och väntade. Efter en stund närmade sig ett par fiskar som följdes åt, de vakade lugnt och mycket försiktigt. Typiska rödingvak! Knöt på en liten fjädermygga stl 16.
När de var bara 3-4 meter från udden där jag satt hopsjunken bakom en björk gjorde jag ett kast 2-3 meter vid sidan om, i hopp om att jag la flugan ivägen för fiskens vandringsstråk. Inget hände. Satte mig ner igen och väntade på nytt.
En stund senare kom fisken strandnära igen. Nytt kast och ny väntan. Denna gång steg fisken och tog min utlagda fluga försiktigt! Mothugget satt och responsen blev en härligt tyngd följt av en kortare rusning ut mot djupare vatten. Härligt, äntligen! Jag spände emot så mycket jag orkade. Fisken tröttnade och jag styrde den försiktigt mot land. Förväntade mig kritvita fenor och knallröd buk, men instället gled en gulbukad svartprickig skönhet in istället. Öring, alltså inte röding som jag trodde! Men de spelar ingen roll. Hela fiskeförloppet denna kväll var som i en dröm. Lossade flugan ur den ca 5-6 hg tunga öringen och lät den sakta simma tillbaka till sitt rätta elemet.
Lycklig satte jag mig ner coh bara njöt av tillvaron. Solen hade gått ner bakom horisonten, kylan kom allt mer krypande och vaken avtog mer och mer. Efter en stund bröt jag upp från min drömmande tillstånd. Var tvungen att knata tillbaka för att undvika vandring i mörker.
Kvällen därpå var jag tillbaka. Nu var förutsättningarna annorlunda. Det blåste en aning och inga vak. Jag satte mig ner på udden och inväntade skymningen, i förhoppning om att vinden skulle avta och att fisken ev skulle börja vaka igen. En smålom familj guppade omkring på vågorna längre ut.
Vinden mojnade något och jag skymtade några försiktiga vak längre ut, utom räckhåll för mig. Det blev inga kast detta kväll, men de gjorde inget. Den totala tystnaden i denna trolska urskogen med Marsfjällen långt bort i norr räckte gott.
Harrfiske i Lögdeälven 6 juli
Nästan 20 år sen sist, men nu stod jag vid Lögdeälven vatten igen. Jobbet hade först mig hit. Min kollega på länsstyrelsen hade pratat varmt om detta ställe och när ett biflöde precis intill skulle lekbottenrestaureras tog vi vara på chansen till ett kvällsfiske.
Efter en lång tung arbetsdag med mycket bärande, rullande och skottande av sten i olika storlekar i biflödet (Rundbäcken) satt det bra med lite käk vid elden innan fisket. Nordmalings kommun hade nämligen satt upp en fin timrad stuga för övernattning som kunde nyttjas gratis. Utanför fanns det en fin grillplats med bänkar.
Elden sprakade gott medan vi satt och snackade flugor. Patrik är mer lax- och havsöringsfiskare än vad jag är och det var som det han skulle agera ikväll. Han besökte stället förra veckan och fick då en havsöring kring kilot. Själv lockade harren.
Efter knappt en km kom vi fram till ett ställe där älven gjorde en kraftig böj. Vattnet lugnade av något mellan två kraftigare forsande partier. Enligt Patrik ett hett ställe för havsöring och lax. Själv gick jag nedströms böjen. Vadade ut i det grunda partiet i riktining mot andra sidan. Vattnet mörknade till strax innan nacken, en djupgrop avslöjades. Strax därpå såg jag ett vak.
Men en E-12:a la jag flugan i korta fallskärmskast över vaken, men lyckat resultat. Fick flera fina harrar i gropen, de största var på 35-37 cm.
Vadade i land, satte mig vid stranden och njöd av stunden. Patrik anslöt så småningom. Han hade tappat en lax på 3-4 kg. Den hade tagit hårt, bökat runt och hoppat lite innan den bestämde sig för att dra. En ursinning rusning som slutatade i tappad fisk dessvärre.
Patrik stannade kvar medan jag fortsatte nedströms mot stugan. Väl där vadade jag ut. Huvudströmmen delade sig i två fåror. Ena gick precis utanför stugan i ytterböjen (strax nedströms där Rundbäcken rinner ut i älven) och den andra fåran rann på insidan av fåran mot den andra stranden. Däremellan var det grundt, max 2-3 dm med vatten.
Väl vid inneböjen tog jag de lugnt i fem minuter, lät vattnet hämta sig medan jag spanade efter intressanta ståndplatser och eventuella vak. Fick till slut syn på en intressant strömkant endast 5 meter snett uppströms där jag stod. La ut E-12:an, den flöt fint och ostört. Med polaroidglasögonen såg jag tydligt harren då den genast attackerade flugan underifrån i ett delfinvak. Med spänd lina stångades jag med harren en stund, den var stark i den relativt snabba strömmen. Med varsam hand returnerade jag strax därpå en vacker Lögdeharr på 35-36 cm. Sedan följde ytterligare ett koppel harrar mellan 30-35 cm i samma strömkant.
Vadade tillbaka och provade fåran i ytterböjen vid stugan. Strax nedan där bäcken mynnar ut i älven hittade jag en djupgrop full av huggvillig harr upp mot 35 cm. Efter den huggsexan kände jag mig nöjd, vadade iland och gick tillbaka till stugan. Satte mig ner vid eldstaden och summerade alla mina intryck. Måste säkert ha fått minst 25-30 harrar, varav säkert minst fem var över 35 cm. Alla tagna på en E-12:a med grizzlyhackel! En mycket bra kväll kan man lugnt säga!
Vojmån 2-3 juli
Äntligen var det dax att få fiska på selet igen. Många år har gått men minnena från tidigare fisken sitter starkt kvar. Vi (mamma, pappa och jag) anlände rätt sent på em, hade regnat tidigare på dagen så vi kände inte att vi hade så bråttomt. Vinden hade nu vänt till mer sydliga ljumma vindar, förutsättningarna för lite insektskläckningar var goda.
Efter att tältet var rest, gjorde vi i ordning oss för fiske. Suget steg i samma takt som vaken på selet blommade ut. Genast blev jag påmind om drömfisket jag hade här som 15-åring. Djupt utvadad fick jag under en timmes fiske, med åskan bullrandes i horisonten, ett 10-tal fiskar mellan halvt och ett kilo. Ett drömfiske för en nyfärsk flugfiskare.
Vattenståndet var dock lite väl högt för vadning ute på selet. Detta krävdes oftast för att nå fisken som patrullerade längs djupfåran. Gick istället längre nedströms, nedanför nacken där strömmen, som här utgörs av en sk klassisk harrstryka, gör en böj och är lite smalare och lättare att fiska på. Såg några fina vak i strömkanten på andra sidan. Kläckning av både dag- och nattsländor var i full gång.
Men en superpuppa på taftsen var jag redo. Upptäckte en större fisk som vakade försiktigt och relativt regelbundet i strömkanten. För att nå den krävdes dock ett kast på 18-20 meter med en snabbare ström emellan. En rejäl utmaning med andra ord.
Jag chansade dock, men första kastet blev för kort. Andra kasten blev bättre. Någon meter fridrift behövdes innan harren fick syn och tycke om presentationen. Flugan försvann i en kraftig virvel. Till min glädje satt mothugget som det skulle, trots lång lina ute med böj på. Tunga knyckar avslöjade en grövre harr. Äntligen, som jag har längtat efter detta!
Jag styrde harren över strömmen in mot min sida. Några tunga smårusningar senare gled den sakta över håvkanten och omslöts av håvnätet. Till min förvåning var harren större än vad jag först trodde. Försiktigt lossade jag flugan där den låg, förföriskt vacker i sin stålgråa kostym med violetta nyanser. Mätte den till 44-45 cm, några bilder senare och den gled sakta tillbaka till sitt rätta elemänt. Min helg var nu fulländad!
Kvällen fortsatte, dock med en avklingande vakintensitet. Fick dock några skapliga harrar kring 30 cm på nattsländepuppa. Även pappa hade haft en bra fiske på harr kring 25-30 cm och var jättenöjd.
Vi tog oss en eldpaus. Svidarna hade blivit mer och mer närgången den sista timmen. Mamma gav upp och gick in i tältet. Vi fortsatte dock fisket ett tag till, men efter en timme gick pappa upp med. Själv höll jag ut ett tag till. Jag kunde inte sluta. Kvällen var så bedårande vacker och en storharr vakade fortfarande i strömkanten. Men tillslut gav även jag upp. Nattens rådimma svepte in ån i ett mjukt täcke. Korven och whiskeyn gjorde gott där vi satt.
Dagen efter hade vädret ändrat sig igen. Varma fuktiga vindar hade bytts mot kallare NV vindar. Bådar inte bra de tyvärr och fisket gick trögare dessvärre.
Vi provade på nacken och den kortare strömmen en knapp km nedströms selet. Pappa hade ett trevligt fiske på nacken med harr upp mot de dryga 30 cm. Själv gick jag med torrfluga i strömmen utan strörre lycka. Mamma lyckade till slut få en liten öring på flugkast.
Provade också strömmen starx ovan Volgsele, dock utan större lycka. Vi åt en bastant lunch vid vindskyddet innan vi packade ihop för denna gång. En kort men intensiv tur till Vojmån var över. Längtar redan till nästa tillfälle!
Biotopvård och fiske i Sorsele
Under 3 dagar mitten på juni fick jag förmånen att via jobbet besöka Sorsele. Dagarna tillbringades vid olika objekt för olika typer av flottledsåterställning i rinnande vattendrag. Gänget här uppe med Daniel Holmkvist och Daniel Johansson i spetsen, har gått i fronten i Sverige när det gäller åteställning av rinnande vatten som tidigare varit utsatt för flottning i olika grader av påverkan.
Det senaste sk "superåterställningar" som innebär återförandet av stora block, död ved och lekbottenrestaurering (som ofta medför tillförsel av grus och sten), var huvudtemat.
Men vi hann också titta på olika typer av dammåtgärder, bla en flottardam som hindrade öringen att vandra ut i en bäck för lek. För att inte sänka sjöytan när dammen togs bort, konstruerades en tröskel av grova stenar och block. Bakom tröskeln konstuerades sedan en sluttande skrovelström för att möjligöra fri passage för öringen.
Mellan alla fältobservationer hann vi med lite fiske på kvällarna. Den första kvällen var vi till en flugfiskesträcka längs Gargån. Kvällen var fin med sol, ingen vind och en hel del kläckande dagsländor. Fisket gick lite trögt för in del. Fick några mindre harrar och en skaplig öring på 2-3 hg.
Bland de övriga i fiskargänget var de lite blandat. Däremot för proffsen (Daniel ggr 2, Daniel H. har bla deltagit i flugfiske-VM) visade avr skåpet skulle stå. De fiskade endast med tjecknymftekniken och hade haft ett bra fiske med öring och harr upp mot 7-8 hg.
Den andra kvällens flugfiske skedde i Juktån, längs en flugfiskesträcka strav nedströms Sikselet och dammen.
Morgonhugg i övre Byskeälven
Påväg hem under vår roadtrip stannade vi till i Timmerheden. Skralt med fiske uunder veckan gjorde att jag ville komma iväg på några timmars fiske tidigt på morgonen. Vid åtta tiden stod jag så vid älven, solen kikade fram emellanåt och ingen vind alls. Perfekt för torrfluga!
Målet denna morgon var de två närmaste nackarna nedströms dammen. Men förra årets fiske på nacken strax nedströms färskt i minnet var förväntningarna stora. Inget kläckte dock på selet ovan.
Väl på nacken började jag dock med torrt, en olivgrön superpuppa fick förtroendet. Under en kort stund fick jag ett koppel fina harrar kring 30 cm. Men det var inte förrän jag smög mig ner nedströms nacken som det händer mer spännande saker. Bara några meter nedanför nacken fanns det en djupgrop och i strömkanten stod de, den större harren.
Flugan hann bara flyta i någon sekund innan den försvann i en kraftig virvel. Tyngden i mothugget avslöjade att en grövre harr hade huggit. På typisk harrmaner gick den och bökade och slängde med kroppen på kort lina. Efter några minuter kunde jag styra in harren mellan 2 större stenar. Ojojoj en sån vacker skapelse. Stålgrå i kroppsfärgen och förföriskt violoettglänsande fenor. Den var inte så lång, uppskattningsvis kring 45-47 cm men otroligt kraftig och välmående. Uppskattade vikten till kilot, eller strax under. Fortsatte fisket i gropen en stund och fick flera harrar kring 35 cm.
Vid nästa nacken utspelades exakt samma scenario, en strömkant i en djupgrop med harr i samma kaliber. Otrolig vilket fiske! Mängder med harr kring 30-37 cm med två toppnoteringar på kilot. Alla tagna på superpuppan.
När jag gick stigen tillbaka efter knappt tre timmars fiske, mötte jag två lokala fiskare, far och son. De berättade att förra veckan hade en kusin till grabben fått en harr på 1,85 kg i strömmen, på flugkast. Pappa har dagen innan tagt en grann harr precis på samma ställe. Han berättade att öringen gått tillbaka kraftigt de senaste åren. Dessutom kunde man förr få 2-3 kg sikar precis nedan dammen, men numera hörde de till sällsyntheterna.
Under den korta vandringen tillbaka till bilen bestämde jag mig för att snart återkomma och utforska strömmarna mer. Älven är lång med otaliga strömmar och forsar, antalet djupgropar med storharr borde det finnas gott om.
